Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 oktober 1851, sida 1

Ivarför strida vi? (Forts. o. sl. fr. n:o 247) Dessa fördomar eller villfarelser åro egentligen flera, men det år förnämligast 2:ne, jsom resa upp hufvudet, så snart man vågar tröra vid Norge, och det år blott dem, som vi hår vilja taga i skårskådande. Den första deraf år den, att Norge skall vara det liberala partiets ögonsten, och således på allt sått omhuldas af den frisinnade pressen, emedan den norska konstitutionen år mera demokratisk ån vår, och sympathierna för Norge och allt norskt synas dem skola underlåtta antagandet af deras konstitution. De som bekänna sig till denna, numera lyckligtvis något föråldrade, låra, synas — åtminstone att döma af deras organer i pressen — hysa den besynnerliga förestållning, att de yttre politiska eller materiella förluster, som vi lida får norrmånnens skull, icke åro af minsta betydenhet och, i allt fall, måste båras med tålamod, för att icke uppvåcka något missnöje imot Norge. Vi må i deras tanke gerna tjena våra runda sju år; om ock de skulle blifva något långa, för den sköna Rachel — den norska konstitionen eller något densamma likt, och det finnes knappt, något offer nog stort, att de icke villigt skulle erbjuda det får denna gåfva. Men dessa, enligt sin tanke, troligen mycket vålmenande mån misstaga sig såkerligen mycket ej mindre om medlen, ån om målet. Ty huru kan —! AAi ——