Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 25 oktober 1851, sida 1

—2 —-—— —— co, samt slutligen för att om möjligt kunna stämpla den som högsörrädiskeller åtminstone gifva den en anstrykning af löjlighet. Trotts allt stråfvande misslyckades dessa bemödanden och festen försiggick med sållsynt hågtidlighet, ordning och tresnad. Det löjliga kom derför denna gång, likasom så ofta nu för tiden, att stanna på pumperniklarnes sida. — Men kan då någon klok menniska säga, hvarför vederbörande vid alla måjliga och minsta tillfållen ådagalågga en sådan förnedrande skuggråddsla — fårnedrande, såga vi, ty ett sådant sinnets tillstånd brukar hos oss vanliga menniskor förutsätta antingen att det icke står just så rått till med det s. k. samvetet eller ock att hjertat sitter — icke der det borde sitta. Slikt borde derför ej finnas på höjderna-; åtminstone år det ej upplyftande för dem, som stå -der nere-. Ändtligen har uti dagens konselj den så långe våntade kompletteringen af Statsrådet försiggått. Att den skulle ske i konservativ ande var nogsamt kåndt, och att landshåfding friherre Palmstjerna var designerad chef för finansdepartementet var allom kunnigt, men icke trodde man att H. M. Drottningens på senare tiderna alltmer högljudda önskan, att få sin f. d. Kammarherre Hof-Råtts-Rådet Carl Göran Mörner på taburetten, skulle krönas med framgång. Om hr Mörner vet man ett; och det år att han år erkestock-konservativ. Steget år således fullt uttaget och den fördel vunnen — om man nåmnligen får kalla den så — att man vet, hvar man har hvarann och att spelet kanske hådanefter börjar blifva litet mera rent ån hittills.