Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 24 oktober 1851, sida 1

Den sattiga adelsmannen. Af Hendrik Conscience. (Öfversättning från Holländskan.) I. (Forts. fr. n:o 245.) Snart stod han vid en dörr, men i trots af den un derbara makt han kunde utöfva Öfver sig sjelf, darrade hans hand då han drog i klockstrången. Vid åsynen af betjenten, som öppnade för honom, blef han äter herre Öfver sig sjelf. — Ar hr notarien hemma? frågade han. Efter ett jakande svar förde tjenaren honom i ett litet rum och anmälte honom får sin herre. Så snart hr van Vlierbeke blef allena lade han högra foten öfver den venstra, och gjorde sig förvissad, att hålet på hans stöfvel icke kunde mårkas; derefter upptog han sin guldsnusdosa ur fickan och höll sig i beredskap att taga en pris. Notorien intrådde med vårdig embetsmin, och åmnade helsa mycket hösligt; men knappt igenkände han den besökande, förrän hau förskansade sig bakom den förbehållsamhet, hvarmed man söker afvisa en besvärlig fråga, som man förutser. I stället att öfverlemna sig sin vanliga språksamhet, riktade notarien några få kallt hölliga ord till hr van Vlierbeke, samt satte sig derefter tyst och våntande midt emot honom. Denna missgynnande stämning sårade adelsmannen och gjorde honom modfåld, han bleknade och kunde icke hindra en rysning. Dock bemannade han sig och sade med bönfallande stämme: