Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 oktober 1851, sida 1

de det till en pligt, att så snart och så myc: ket som möjligt, lossa på de band som trycka kommunikationen med utlandet, har man trott sig böra framlågga ett utkast till lag om partielt låttande af dessa bördor. Det följer af sig sjelft, att denna lags verksamhet måste inskrånkas till sådana fartyg, hvilka åro beståmda till danska hamnar, under det man för öfrigt på diplomatisk våg uppfordrat vederbörande östersjö-makter att förklara sig, huruvida de, med afseende på sina respektiva hamnar, kunde finna sig föranledda att bitråda de af danska regeringen i sådant hånseende påtånkta lindringarna. ad Y 1. Redan år 1840 sattes i fråga, huruvida en modifikation i de strånga karantåns-beståmmelserna mot gula febern kunde ega rum, och resultatet af denna undersök ning finnes i plakatet af den 26 Mars 1841. Då imellertid Kongl. Sundhets-kollegium, i följd af finansministeriets uppfordran i skrifvelse af den 28 September 1849, uttalat sig för fullkomligt upphåfvande af all karantån mot gula febern, och af denna anledning anfört: att gula febern aldrig visat sig som endemisk eller epidemisk sjukdom utom de tropiska lånderna och den varmaste delen af den tempererade zonen, att den icke år kontagiös, och att dess infektionsförmåga år mycket svag, inskrånkt till de stållen, der den herrskar som epidemisk och blott betingas af missgynnande hygieniska förhållanden, och vidare, att den, enligt anteckningar om 296 utbrott af d nsamma under tidrummet från 1494 till 1820 (326 år), aldrig öfverstigit 46:te graden N.B., liksom det år af erfarenheten bestyrkt, att till gula feberns utbrytande fordras en fortfarande värma af öfver 17 3 grader R., under hvilken temperatur man aldrig sett den uppkomma; så har regeringen med såkerhet trott sig kunna föreslå den beståmmelse i denna paragraf, enligt hvilken all sådan karantän för framtiden skall upphöra. ad. 4 2. Då det i synnerhet var karantånsförordningarna imot den såkallade asiatiska koleran, hvilka i hög grad förlamade bandel och kommunikation, och får denna orsaks skull våckte den största ovilja hos allmånheten, vånde sig finansministeriet åtskilliga gån ger till kongl. sundhetskollegium, såsom den auktoritet, hvilken borde anses mest kompetent att afgöra den frågan, huruvida karantånen, utan fara för allmånna helsotillståndet, kunde upphåfvas i afseende på denna epidemi. Detta kollegium vågade imellertid icke så snart att afgifva ett beståmdt yttrande i detta hånseende, och fårst uti en skrifvelse af den 3:dje April 1851 förklarade det sig, efter förnyad uppfordran från regeringens sida, får det ändamälslösa och troligen onyttiga uti att anvånda karantån mot kolera; dock trodde sig kollegium böra tillråda, att samma beståmmelser iakttagas i afseende på kolerapatienter, hvilka komma från sjösidan, som genom cancelli-skrisvelsen af den 29 Juli 1835 äro anordnade för kopp-patienter, samt får öfregt, att beståmmelserna i förordningen af den 17 April 1782 må iakttagas mot koleran, liksom