Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 oktober 1851, sida 1

— — om — om — Peters harskade sig, spottade och eg. Om hvad för slag, granne?s Puh, puh! om Thea. nte det jag kånner till. Han år ju lika mycket nere hos er som hår hemma, det får min stackars häck nog veta af. — —4 Hm, hm — — —4 Rummet var fullt af tobaksrök når madam 8— kom in med ljus. Efter en stund återkom Christian; detta var signalen till skaffning och med en rykande bål intrådde Thea ur köket. Nå. hvad tycker du om skonarve?Ett präktigt fartyg, svarade Christian, det förundrar mig just, att farbror kunnat råka ut för så mycken gikt i den lilla varma asken. Kajutan år ju som ett förmak, både med soffa, spegel och de skönaste kojer, och så rymlig sedan! det ser ut som farbror hade tånkt att stufva in en hel familj der. Skulle kunna hånda, smålog Peters och blinkade åt madam 8—. Samtalet lifvades, man skrattade och skämtade; endast når tanken nårmade sig den stundande skiljsmåssan blandade sig en tyst suck i den lifliga munterheten; och i dylika momenter möttes Theas och Christians Ögon mer ån en gång; men i en blink sökte de åter talrikarna, och de unga tu mårkte icke buruledes gamle Peters knuffade till ån den ena och ån den andra af sina grannar och klippte med ögonlocken i det han omvexlande betraktade de begge unga. Madam 8— smålog och smuttade på punschen och hennes man hummade sig som vanligt. Dagen derpå var Christian borta och sorg rådde i den lilla kretsen. Mamma torkade oupphörligt ågonen med stickstrumpan och såg på Thea som satt vid