Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 oktober 1851, sida 1

Utkast till lag angdende upphåfvandet af karantänsanslallerna i danska hamnar mot gula febern och den asiatiska koleran. (Förelagdt Folkthinget d. 7 Oktober.) g I. All karantån med afseende på gula febern bortfaller så vål för personer som för varor. g 2. Likaledes bortfaller all karantån mot den asiatiska koleran, dock iakttages, att når fartyg ankomma med kolerasjuka eller med lik efter sådana patienter, hållas sådana fartyg afskiljda, tills de sjuka eller dåda åro förda från bord; allt på samma sått som år föreskrifvet i afseende på koppsjukdom å ankommande fartyg. g 3. Fartyg, hvilka blott anlåpa dansk hamn, men åro destinerade till en fråmmande Östersjöhamn, böra hådanefter tills vidare såsom hittills, erinras om att iakttaga de för de respektive hamnarna gållande karantånsfåreskrifter, hvilkas uppråtthållande den danska regeringen traktatsenligt åtagit sig, och hvilka innehålla vilkoren för att kunna erhålla danskt karantånspass. g 4. Alla åldre anordningar och regulativer, hvilka åro stridande mot de i denna lags 44 I och 2 gifna beståmmelser, betagas hårigenom all kraft. Motiverna till ofvanstående lagutkast åro så lydande: Redan långe har regeringen insett, att karantänsförordningen af den 8 Februari 1805, jemnte senare tillkomna dithårande plakater och regulativer, innehålla beståmmelser, hvilka, i följd af nyare tiders erfarenhet om smittosamma sjukdomars natur, kunde och I borde modifieras, till låttnad får handel och sjöfart. Huru mycket regeringen imellertid önskat och sträfvat att fråmja en sådan omarbetning af de bestående karantänslagarna, så hafva dock flera hinder stållt sig i vågen sör tillvägabringandet af en genomgripande revision af dem. Ända intill senaste tid har ständigt skiljda meningar herrskat ibland läkarne, i synnerhet om ändamälsenligheten af karantånsanstalter mot den asiatiska koleran; ja, tillochmed i afseende på gula febern har den meningen fårst under de senaste åren gjort sig gållande i kongl. danska sundhetskollegium, att karantån mot denna sjukdom bör anses onödig. Dessutom borde en sådan allmån lag hafva afseende på den såkallade orientaliska pesten; men åfven i den nyaste tiden åro låkarne ånnu icke komna till en Kklar åsigt om, huruvida karantån åndamålsenligt kan eller bår användas mot denna sjukdom. härtill kommer slutligen det egna förhållande, hvaruti danska karantånsvåsendet, i följd af traktater, står till östersjömakterna, hvilket gjorde det nödvändigt att åfven göra sig underråttad om dessa regeringars tankar, innan man skred till utarbetandet af en fullStåndig dansk karantänslag. Då regeringen emellertid fann, att omsorgen för handelns och sjöfartens intressen gjor