Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 oktober 1851, sida 1

andra fönstret och sydde, under det att den ena tären efter den andra tillrade nedåt de glödande kinderna. S— gick i trådgården, men glåmde bort att utplåna fotspåren i blomstersångarne, och Peters stod på stranden med kikarn för Ögat och stirrade utåt Flensborgsfjorden för att i det långsta följa Christians skepp. Den förbaskade pojken, brummade han, inbillar han sig att Thea skall fria till honom? Christian hade varit borta i flera månader och vintern svångde sin spira öfver norden. I kapten Peters lilla hvardagsrum voro luckorna stångda och ljusen tånda; elden sprakade i kaminen och i lånstolen i kakelugnsvrån satt Peters med all en podagrists välbehag. rökande sin hollåndska knaster. Vid bordet satt Thea och låste högt; och emedan soffan just var ledig, hade en stor rådbrokig katt begagnat sig af tillfållet och tog sig nu en liten lär på dess mjuka kuddar. Midt Öfver vågguret, som just visade på sex, hångde en målning i glas och ram, förestållande tvenne skepp i olika situationer, klyfrande en gräsgrön sjö under visten af alla de segel som en välbygsd skonert kan bära. På skeppens däck — hvilkas skråf voro svarta med råd och hvit rand — fanns en grön ruff och en figur med en lång. gul snabel, som förmodligen skulls förestålla den hederlige, giktbrutne kapten med sin ropare; ty under målningen stod prentadt med stora bokstäfver: Skonerten Anna Dorothea, Kapten Peters, från Sönderborg. I inoch utsegling vid Rio Janeiro.(Fortsåttn.) rm RAT JR RR nr a str er ng rr ra sn re oo ån Ån sed inkan nin