Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 20 oktober 1851, sida 1

aldrig föreståla mig densammas skandalösa innehåll, hvarsöre, och då jag hörde den inför råtten upplåsas, jag genast åmnat uppdaga hela förhållandet och återkalla min underskrift, men landsfiskalen Rydberg, till hvilken jag anförtrodde mig, bad mig vånta dermed, och jag var nog låttrogen att såtta lit dertill. Sedermera och före sista råttegångstillfållet rådgjorde jag mig håri med förre kronolånsmannen Medin, men han sade att det då ej gick an, enår utslaget redan var fattadt. Genom denna min oförsigtighet att så långe, dock utan ond afsigt, undanhålla sanningen, har jag visserligen olyckligtvis bidragit till aktade medborgares oskyldiga lidande; men jag hoppas detånnu icke måtte vara får sent, att hårigenom såka uppråtta hvad jag mot min vilja felat, och att hvarje ord jag hår ofvan yttrat, år sannt vill och kan jag med liflig ed bekrästa. Förnyande jag slutligen min ödmjuka anhållan, att blifva från målet skiljd. Innehafvaren befullmäktigas denna ansökning till Kongl. Hofrätten inlemna. Alingsås den 15 Augusti 1851. 0. Skogsberg, (ilasmästare. Till vittnen: A. Almån, s. d. provisor. Andreas Andersson i Såflering, egenhåndigt. Likheten med den till Kongl. Hofråtten inlemnade originalskriften, betygar ex officio Th. Freidenfelt, t. s. fiskal i K. M:ts och Rikets Götha Hofrätt. 3knkngn