Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 oktober 1851, sida 1

heter å år det att ej förundra sig ötver. om hela Frankrike år dfvertygadt om, att i Maj nåsta a. måste utbryta en förfårlig revolution, om det icke förut lyckas att åndra författningen. De grundlagsenliga medeln till denna åndring äro följande. Om den nuvarande nalionslörsamllagen nu under sista året af sin tillvaro på trenne genom en månad från hvarandra skiljda tider, hvarje gång med en majoritet af 3 fjerdedelar af samtliga rösterna, I beslutar, att en revision af författningen år I nödvändig, så skall för detta åndamål en ny konstituerande församling sammankallas. Denna författningsenliga åndring af konstitutionen år åtminstone efter mensklig beråkI ning aldeles omöjlig. Oberåknadt, att det ) spånda förhållande, som just i detta ögonblick år rådande emellan majoritetens olika sraktioner, lägger nåra oöfverstigliga hinder i vågen sör ett gemensamt beslut, som innebår I något mera ån en blott negation, skulle åfven ett sådant gemensamt beslut alls icke bjelpa, ty det skulle aldrig erhålla den i grundlagen fordrade majoriteten af 3 fjerdedelar af rösterna, emedan antalet af de rena republikanerna, hvilka såsom en man skola rösta emot revisionen, utgår nåra en tredjedel. Det finnes åfven egentligen ingen i de olika partierna, som icke vet detta mycket vål; men de mest förstockade af ordningsparuets anhångare uppmanade och, uppmana ånnu nationallörsomliagen att icke låta vilseleda sig genom författningens motsågelser och, vådjande till franska folket, genomdrifva sitt beslut emot dess bokstaf. De påyrka alltså i ordets egentligaste bemärkelse en kontrarevolution. En kontrarevolution har sannolikheten att lyckas i det sallet, om blott tvenne slutna partier stå midt emot hvarandra, och om tidens ström har en reaktionär rigtning. En legetim monarki skall t. ex. med framgång kunna försöka en kontrarevolution, når allmänna I opinionen lemnar hennes motståndare i sticket. Men sådant år för ingen del sakernas låge i Frankrike. Ordningspartiet år blott och bart såsom sådant icke i stånd att göra sig till herre Öfver en af henne frammanad folkrörelse, som ju sjelf år oordningen. Hittills hafva de allierade olika konservativa partierna eröfrat den ena terrången efter den andra derigenom, att de med sina tvångsåtgårder åtminstone bundit sig vid lagens form; men ett dfvergifvande af denna våg på en tid, då den alla betånkligheter nedtystande kånslan af nödvåndighet ännu icke har intrådt, och då de enskildta fraktionernas divergerande intressen ovilkorligt måste framtråda, skulle endast hafva till resultat att påskynda krisen, och det år mycket att betvifla, om den derigenom framflyttes på en gynnsammare tidpunkt, ty massan af den lilla bourgoisien, hvars vigt åfven får tagas i beI råkning, skulle i detta ögonblick lika beståmdt förklara sig emot en kontrarevolution, i hvilken hon ju åfven måste se en oordning som emot en resning af socialisterna. Sannolikheten förblir alltså alltid derför, att krisen skall intråda i Maj nåsta år, men ut