Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 oktober 1851, sida 1

ligt, ännu större, då prosten med uttryck af bjertlig glädje i ord och blickar presenterade Åmin son, och jag förlorade sannerligen helt och hållet kontenansen. Denne elegant klådda man, hvars bruna lockar så ledigt omgåfvo en hög, Öppen panna, hvars mörka ögon blickade så godt och kärleksfullt på de gamla föråldrarna, hvars obesvårade hållning röjde vana vid sållskapslifvet, liknade ju ej det ringaste det porträtt jag så såkert uppgjort af den stele, tråkige häradshösdingen. Hela middagen var jag ovanligt fåordig; jag skåmdes smått Öfver mitt misstag, som jag tyckte skulle vara alla bekant. På eftermiddagen blef det dock båttre, och snart konverserade vi med hvaran, som gamla bekanta. Han älskar mycket musik och sjunger med smak och kånsla; vi utförde ett par duetter tillsammans. Hans konversation behagar mig sårdeles; flårdfri, okonstlad, skiljd från plattheter och smicker, utvisar den likväl mångsidig bildning och mycken beläsenhet, så alt jag hår honom med verkligt intresse. Ej heller hör kan till deras antnl, hvilka vilja behålla allt för Sig sjeltva och afundas oss, stacko: fruntimmer, hvarje gnista upplysning. Jag gör mig ett nöje afatt anföra ett yttrande af honom i detta afseende. avare det långt från mig att vilja förneka den ena hålften af menniskorna alla anspråk på bildning och kunskaper; tvertom år qvinnan ofta mer i behof af en sann, inre bildning, ån vi karlar. Oss stå tusende andra förströelser till buds, hon har stundom ingen annan tillflykt ån sig sjelf, huru tomt skulle ej slutligen det,hvardagliga lifvet förefalla henne, om hon ej ibland kunde förskassa själen liten vederqvickelse efter sysselsättningen med de husliga bestyren; huru mycket behag och trefoad kan ej en finbildad, kunskapsrik qvinna sprida Öfver familjlifvet, förutsatt att dessa egenskaper åro förenade med anspråkslöshet