ÅFALLIALTUIZA USD: JII dA Al Pelanlla samma svårigheter, som visade sig vid anläggningen af Götha kanal, ty skånska landet är af alldeles motsatt beskaflenhet med det i Vestergöthland och Östergöthland, hvilket är genomskuret af stora berg och dalar, en omständighet, som gjorde en oändtig mängd slussar nödvändig och trafiken besvärlig och långsam, I Skåne sramståller sig intet sådant hinder ; kanalen, såsom gående genom ett slått land, hvilket har en högst ringa lutning mot hafvet å ömse sidor, fordrar endast ett par slussar, de der kunna göras så rymliga, att de intaga det största handelsskepp. Vill man åter göra saken blott till hålsten och anser det vara nog, så gifves en möjlighet att, genom en kanalanlåggning förbi Helsingborg, kringgå det smalaste stållet af sundet, hvarigenom man hade undvikit Helsingör. Dess stråckning blefve naturligtvis långt mindre ån den öfver mellersta Skåne och följaktligen icke så kostsam; men den tillskyndade också icke riket en fjerdedel af den nytta, som den andra. Tullen för Sverige i sundet torde dock dermed vara tillintetgjord, och det år en ofantligt vigtig sak! men hela den oberåkneliga nytta så för Skåne som den dfriga delen af riket, vore också dermed borta. Man vore visserligen förbi det smalaste af sundet, men man vore dock icke utom det; utan hvarjehanda obehag, till och med trakasserier, vore man blottstålld för från den andra sidan, så att man icke kunde vara såker att ostörd få fara sin våg fram, ehuru man sjelf förhålle sig lugn och fredlig. Emellertid torde en undersökning af denna sak utfalla gynnsammare ån man förmodar, och då, såsom vi ofvanför sagt, förhållandet ingalunda kan förblifva hvad det nu år, förtjenar detta förslag alltid att tagas i betraktande tillsammans med det andra. Företagets utomordentliga vigt för Sverige, den stora kanalanlåggningen nemligen, fordrar den största uppmårksamhet och bör icke afvisas med likgiltighet. Vore fårhållandet mellan England och Frankrike, eller tvenne andra stater, sådant, som det år mellan Sverige och Danmark, så hade den lidande af dem redan för längesedan begagnat sig af en sådan utvåg, åfven om omständigheterna icke varit så gynnande, som de åro för Sverige. Man står nu, såsom bekant år, hår fårdig stt lösköpa sig från denna tryckande oråttvisa med en summa penningar, uppgående till ett ganaka ansenligt belopp. Om den i stållet anvåndes till anlåggandet af denna kanal, så skulle dermed åstadkommas icke allenast det åsyftade i afseende på tullen, utan det ånnu större och vigtigare att skapa en i alla tider för Sverige inkomst-gifvande kalla, hvarigenom denna summa våxte i oåndlighet och återbure, ersatte, de enorma summor Sverige till Danmark sedan 1720 erlagt, och hvilka annars aldrig i någon den ringaste mån återkomma. Betalar man åter ut den till Danmark, så blir den visserligen nyttig, men nyttan år medelbar; man år ifrån den sugande tullen, och kan såga, att den gifver årlig rånta genom att hafva borttagit de stora årliga utgifterna; men den har dock blifvit utgifven får att erhålla rått att begagna hvad som år utgifvarens egna, obestridliga tillhörighet. Men att af en fråmling, som dertill åger ingen rått, kåpa sig rättighet att få ega sin egendom och begagna, den kan endast tillkomma en dåre. Ingen förnuftig har ännu till grannen erlagt betalning, för att erhålla tillåtelse att gå på sina egna ågor. Sveriges nuvarande årliga direkta och indirekta asgift till Danmark utgör en summa af 350,000 riksdaler banko, hvilken, efter 5 procent råknadt, förutsätter ett kapital af sju millioner riksdaler banko. Om nu denna summa i riksgåld nedlågges på anlåggningen i Skåne, så hafva vi den pråktigaste kanal, som kan önskas; men troligt år, att kostnaden icke dertill uppgår. Denna summa år nåra nog intet mot det, som Sverige under alla åren till Danmark erlagt, och mot det, som ånnu möjligen kommer att taga sam ma våg. Planen att med en penningesumma lösköpa oss från Danmarks obilliga angrepp på vår dyrbaraste rått, hvilket icke kan betraktas såsom annat ån att betala en fråmmande fån att få ninta . oo deg 3