Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 oktober 1851, sida 1

Constance, Skizz af La Straniera. Constance T. till Aurora R. Fjerde brefvet. (Forts. fr. N:o 233.) Men se det blir då ån mindre af, derför svarar jag, ty så långt sträcker sig ej min förmyndares vålde öfver mig, och jag år för klarsynt och sjelfståndig att låta leda mig af deras intriger. Likväl skulle jag knappt tro detta, i anseende till den kånnedom jag eger om prostinnans tankar, angående mig. Kanske dock den föraktliga egennyttan, driffjådern till så många handlingar, åfven hår kunde vara verksam; ty otaliga band knytas ju för den lumpna penningens skull, och tanklöst och lätisinnise dypsöras derför förbindelser, hvilka vålla olyckor för hela lifvet. Ju mer jag lår kånna menniskor och genomskåda grunderna till deras handlingssått, desto mindre aktning och förtroende fattar jag för menniskoslågtet i allmänhet; sjelfviskhet, egennytta, liknöjdhet för andra, förefaller mig vara den rådande andan i vårt tidehvarf, oaktadt alla de vakra ord, som tolaslomlmotsatsen. Men tyst — jag gör orätt i att så fördöma andra, då jag sjell ännu har så många sel att förbättra. Derför återgär jag till det jag ämnadt omtala. vårt spektakel gick bra och vi skördade mycket bisall. Då vi efter dess slut för ett ögonblick voro ensamme, sattade Robert min hand, sägande: om fröken Constan