tullens upphåfvande till ett vilkor, utom hvilket ingen hjelp hade kunnat beviljas. Det tredje hade varit att, utan begagnande af krokvågar. stålla sig på dess sienders sida och rent af med vapen taga hvad som nekades. Ingen af dessa hade ledt dit man önskade, utan endast till bryderi och obehag. Den första hade endast haft till följd, att Danmark hade våndt sig med samma anhållan till en annan makt, som till och med våntade derpå och ingenting hade imot att lemna en kraftig handråckning. Den andra hade fått samma utgång, ty man visste nog i Danmark att akta sig för sådan bjelp. Den tredje hade varit förenad med svårigheter och faror, hvilka gjort företaget vådligt, och slutet kunde hafva blifvit bekymmersammare ån man vill sörestålla sig. England, i hvars högsta intresse tullens bevarande åt Danmark ligger, då det deri har såkerheten får sin fordran af danska nationen, hade utan tvifvel lagat så, att en siendtlig öfvergång till Seland, eller andra delar af riket, hade varit omöjlig att verkställa, och Ryssland. denna makt. som så mäktigt inverkade på Tyskland till stridens lyckliga utgång för Danmark, hade med sina vid Östersjön stående och på Östersjön kryssande trupper, gifvit Sverige annat att göra, möjligen icke så mycket af benågenhet för tullens fortfarande, som för danska statens uppråtthållande under då varande omständigheter. — De tre millionerna kunde icke anvåndas i sålan afsigt och blefvo icke heller anvånda såsom det åmnades, till någon egentlig nytta för Danmark. Till vårt eget hoss och några kersismåns förlustelse begagnades de derimot, och voro dermed vål anvånde; så åtminstone vill man hafva det ansedt. (Forts.) ini —(k—3