Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 oktober 1851, sida 1

gra flyktiga ögonblicks sammanvaro? med thy åtföljande utrops och frågetecken. Tålamod, tålamod, Rora lilla, så skall du få höra. För det första har jag ej varit der så kort tid, ty utom den redan nämnda gången, då jag gjorde min första visit till håst, har jag varit der tre hela dagar; jag åtföljde prostens på deras besök och qvarstannade på friherrinnans och flickornas enträgna böner. För det andra, har jag blifvit en skarp observatris, ty jag tror, att man af småsaker bäst kan bedöma en menniskas karakter, emedan de i bagateller, då de ej anse det löna mödan att förställa sig, ofta yppa mer deraf, ån de sjelfva ana. Men, om jag ej misstager mig, blir du ett litet grand otålig Öfver mina afvikelser från åmnet, och tycker att detta år idel onödigt prat. Således, revenons å nos moutons. Louise 20, Ebba 18 år, husets döttrar, äro vackra, gentila flickor, med elegant tournure oeh lått konversation, mycken ytlig, men föga våsendtlig bildning, temligen koketta, något kapriciösa, utan särdeles hvarken hufvud eller hjerta, med ett ord, fullkomligt liknande de unga damer, hvaraf du kånner tillråckligt många i hufvudstaden, för att kunna undvara min vidare beskrifning. Robert, åldsta sonen, vålbestålld gardeslöjtnant, år en munter, treflig sällskapskarl. Utan att ega sadrens regelråta drag, år hans utseende, så att såga pikantare, ehuru det bår spår af att han lefvat nog friskt. Han år vål värt, dansar å ravir, sjunger bra nog, för sig superbt till håst och år en ytterst uppmårksam och artig kavaljer. (Fortsåttn.) kacaaaaAAAAi o ana td