Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 7 oktober 1851, sida 1

rium sinna, att mitt utlåtande icke kan innefatta synnerlig upplysning i ämnet. Sedan jag fått förtroendet att vara inspektor har kollegan Gullbransson blott en enda termin sjelf bestridt låsningen i skolan, hvarunder jag, i nåmnda egenskap, icke haft an ledning att göra någon anmärkning emot hans tjenstgöring vid skolan. Sanningen likmåtigt bör jag likvål nåmna, att ett allmånt, stundom högljudt, missnöje mot kollegan Gullbransson låt sig förnimma under loppet af den termin han sjelf bestridde låsningen vid skolan. Ja, stundom yttrades till mig hotelser af föråldrar och målsmån, att de åmnade från skolan uttaga sina barn och myndlingar, om kollegan Gullbransson med låsningen i skolan fortfore. För den sanningen att kollegan Gullbransson, vid kollegii scholastici i Warberg sammantråde den 31 Aug. 1849, icke ifrågasatte någon reservation eller anmärkning emot kollegii beslut, åberopar jag samma bevis, som herr rektor Varenius åberopar och bifogar. Besvärsakten återstålles vördsammast. Warberg den 25 Febr. G. Petersson. Att göra detta tillågg hade hr prosten desto större anledning, som en skrifvelse af målsmån, innehållande klander mot hr G—s förhållande i skolan, till hr prosten öfverlemnades, men hvilken skrifvelse, då hr prosten ansåg den böra adresseras till Ephorus sjelf, återtogs. Orsaken, hvarföre G—s vån icke anför denna sednare del af inspektors skrifvelse, torde vara den, att hr G. sedermera låtit en skrifvelse cirkulera till alla målsmån, som hade gossar i skolan, med begåran, det de på nåmnde skrifvelse tåcktes teckna, huruvida de till hr prosten yttrat något sådant, som han i sin skrifvelse till konsistorium anfört. Hr G. lyckades få många underskrifter för sin plan, men dock icke det antal, som fordrades, för att beslå hr prosten med en lögn, ehuru hr G. såkerligen ånnu tror, att den gamla regeln, plurima vota valent, nu skulle kunna tillämpas. Hr G. förbisåg åfven alt flera, hvilka just varit i begrepp att låta inskrifva sina gossar i skolan, kunnat yttra något dylikt, åfvensom att hr kronofogden R. tog sin son ur skolan, just af fruktan, det hr G. skulle komma att undervisa i skolans öfre afdelning, hvaröfver hr G—s vån säkert af nåmnde kronosogde kan erhålla intyg, om så åstundas. I den handling. som, enligt konsistorii skrifvelse af den 10 Okt. 1849, srån vållosl. magistraten i Warberg till kons. ingick, yttras bland annat följande: Herr krono-befallningsmannen Sam. Ringius androg sig vid detta tillfålle icke böra lemna oanmårkt, hvad rådmannen Malmstedt uti dess anförande, fast med en viss grannlagenhet, också vidrört, att nemligen orsaken till skoldisciplarnes minskade antal den sednare tiden, isynnerhet under det decennium, som föregick år 1843, hufvudsakligen torde igenfinnas uti bristande förtroende till låraren för skolans andra afdelning, och det till den grad, att föråldrar och målsmån icke funne sig böj