Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 4 oktober 1851, sida 1

inlaga 2 L —neee5 a dåmdts till döden för rent politiska förbrytelser. Fransmännen anförde detta som ett tecken till deras vålgörande inflytande och skröto deröfver; men presterna hafva just nu i detta hänsende gjort dem till ljugare, ty de hafva dömt till döden signor Salratori, municipalembetsman i Giulianelli, nära Agnani, endast emedan han samvefsgrant uppfyllt sin pligt. Det synes som i nämnde kommun, under republikens tid, existerat elt sållskap af sanfedister, hvilket Salvatori, sin pligt likmåtigt, ansåg sig böra hafva ögonen på; och når de ej inskrånkte sig till ord allena, utan beredde sig att handla, fann han det vara båst att om deras förehafvanden underrätta de högre auktoriteterna, hvilka skyndsamt vidtogo energiska mesyrer. Bland sållskapets ledare funnos, såsom var att förvänta, åtskilliga prester, hos hvilka antråffades icke endast om förrädiska afsigter vittnande papper, utan sållskapets sigill, med en dådskalle och dolkar till insignier. En af dessa prester dömdes till döden, och för att försona denna sansedists skugga skall nu signor Salvatori uppossras ehuru han icke i något annat land, hvarest sinnes en skymt af rättvisa, skulle hafva ansetts sörtjent af något slags straff. Hans advokater, till hvilka hans anhöriga betalt mer ån 1000 scudi för att leda hans försvar, gaf dem stora förhoppningar om hans frikånnande, men sådan år den hemlighetsfullhet, hvarmed allt hvad som står i beröring med politiken hår omgifves, att det icke år kåndt, om de ens yttrat ett enda ord till hans savör. Om hr Gladstone ville besöka Rom och göra sig den mådan att taga litet notis om dess brottmålsdomstolar, så kunde han beråtta mera förvånande saker, ån allt hvad han skifvit om Neapel. Han skulle finna, att en anklagad, sedan han åtskilliga månader suttit I håk.ad, besökes af en embetsman, som börjar med att fråga honom om han vet hvarför han blifvit arresterad, i det hopp att genom sina frågor framlocka några upplysningar, som ånnu mera kunna blottstålla fången, som efter ett kort förhör åter inspårras i fångelsehålan, der han får försmåkta tills hans sak företages inför domstolen. Undertiden utses en advokat åt honom, hvilket i dessa politiska mål år ingenting mer eller mindre ån ett grymt gåckeri, alldenstund advokaten, fastån underråttad om den allmånna naturen af den emot fången riktade anklagelsen, icke meddelas detaljerna i saken och dessutom går ed på att icke upptåcka dem för honom. Först på sjelfva råttegångsdagen får fången lära kånna anklagelsens natur. Han tillåtes icke eller att se de vittnen, som vittna emot honom, och de som hafva något att såga till hans förmån, höras eller icke, allt efter som domaren finner låmpligt. Processen föres inom lyckta dörrar, och domen, undantagandes då den lyder på döden, publiceras aldrig förrån den såttes i verkstållighet. Ett undantag intråffade likvål i den stackars ynglingens sak, kvilken dåmdes till 20 års galerstraff för att hafva blåst ut en svafvelsticka. Presternas tidning, med sin vanliga respekt för sanningen, förklarade, att detta straff tillåmpats, eL — LLLL— —— ————2777—2 ——— 2