Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 oktober 1851, sida 1

— —— — — —— — — — — — — — sat på sin man, hjertligt välkomnade mig, sägande, att det gladde henne innerligt så se dottren till sin barndomslekkamrat; ty som min sar uppvext på den närmaste herregården, Stora länninge, och prostinnan är dotter till den sordna kyrkoherden härstädes, hade de varit mycket tillsammans. Hon bad mig derför ursäkta, att hon rått och slått sade Constance, och ville att jag skulle kalla henne moster, hvilket jag likväl afböjde, såsom alltför småstadsaktigt, i det jag i stället anhöll att få såga tant, som vål beviljades, ehuru med någon motvilja. Efter måltiden följde prostinnan mig till mitt rum, som var belåget på vinder. Ack, huru uttrycka mina kånslor, då jag intrådde i det lilla låga, tarsliga rummet, då jag jemnförde det med mina trefliga rum i Stockholm hos tant C.! Mitt lilla, förtjusande, gröna kabinett, du vet; om jag blott hade det hår! Med ett småleende på låpparna och förtviflan i bjertat tackade jag prostinnan och önskade blott hennes aflågsnande, för att fritt få utgjuta min smårta. Jag kastade mig på soffan och gret bittert af harm, saknad — ja, Gud vet, hvilka känslor, som i detta ögonblick togo öfverhand. Men du önskar kanske veta, huru det rum var beskaffadt, som gjorde mig så modfålld. För det första år det lågt, har blott tvenne fönsterrutor i höjden, och för låga rum hyser jag en verklig antipathi, emedan jag tycker mig ej kunna andas ut deri, våggarna åro målade med vattenfårg och upptill I försedda med en brokig bård. MWöbleringen består af en hvitmälad trädsossa med hemvåfdt öfvertys, lika dana stolar, ett hvitmåladt bord, en rödbetsad byrå, samt en spegel i gammalmodig ram. Der har du en ungefärlig beskrifning på det rum, som på en gång utgör för mig sångkammere, arbetsrum och kabinett. Men för att vara råttvis, kan jag dock ej frånkånna