Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 oktober 1851, sida 1

Elektriska telegrafer. Sedan Oersted år 1820 hade upptåckt elektromagnetismen, gjorde den franske natursorskaren Ampere ett förslag att begagna denna underbara kraft till telegrafering, derigenom att hon omvexlande sörsatte afligsna magnetnälar i rörelse och bragte dem till hvila. Amperes apparat, af hvilken ett något föråndradt exemplar befinner sig på expositionen i London, år en bokstafstelegraf. Den har för hvarje bokstaf en sårskild tråd, som genom en tangent kan såttas i förbindelse med elektromotorn, och dessutom en multiplikator på åndan af tråden. Magnetnålen, som medelst ledningstråden skall såttas i rörelse, betåcker i hvilande tillstånd sin bokstaf, men blir genom den elektriska strömmen åter afledd och visar bokstafven. Vid strömmens afbrytande, hvilket förorsakas derigenom att man slåpper tangenten, går nålen tillbaka till sin ursprungliga ställning. Denna apparat gisver, som man ser, sina meddelanden med stor såkerhet, men år i anseende till de många ledningstrådarne icke serdeles egnad till praktiskt begagnande. Den första större elektromagnetiska telegraflinie utfördes 1833 genom Gauss och Weber i Göttingen; den gick ifrån Göttingens observatorium till det fysikaliska kabinettet. Apparaten hade endast 2:ne trådar. I stållet för den voltaska stapeln använde man induktionsströmmar och till aströmmarnas hastigare omvändande konstruerade Gauss en kommutator. Ett vidare steg till större fullkomlighet gjorde professor Steinheil i Munchen. Han begagnade till indnktionsströmmarnes srambringande en elektro-magnetisk machin, och låt hvarje afvikelse af magnetnålen afbilda sig på en fortlöpande pappersremsa. En linie med Steinheis apparat inråttades 1837 mellan akademierna i Mäinchen och Bogenhausen. Från Steinheil härrör också den upptäckten,