Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 oktober 1851, sida 1

om Cubas blifvande öde, som säges blifvit påskyndadt af de senaste strångheterna. Guvernörn sörebrås icke derför att han öfverskridit lagen, utan derför att han handlat oklokt, ehuru det såges i samma artiklar att Cubas befrielse bår komma inifrån, icke utifrån. På sjelfva ån tyckas dessa strångheter betraktas såsom något helt naturligt, och de kunna blott påskynda det spanska herravåldets dödsdom, genom deras verkan på amerikanska folkets retliga sinnesståmning. Sedan två expeditioner afgått från amerikanska hamnar för att erösra Cuba med auktoriteternas illa dolda samtycke — den sista expeditionen var tillochmed så stor, att, ehuru blott en del deraf afgick, den dock kunde hålla fåltet i öfver åtta dagar, — skulle Amerikanarne göra vål uti att afhålla sig från hvarje dfverflådig kritik på de spanska auktoriteternas handlingssätt. Skall Cuba verkligen blifva amerikanskt, skall åpplet engång blifva moget och falla ned i detta rymliga och lyckliga sköte, så år det icke nödvändigt att påskynda dagen antingen genom att anfalla Cuba i fredstid eller baktala dess auktoriteter, når de uppenbarligen hafva rått.