————— T f ——————6— Constance, Skizz af La Straniera. Constance T. till Aurora R. Första brefvet. (Forts. fr. N:o 227.) Min reskamrat, tant H. sof ännu; henne rörde det ej hvar hon befann sig, blott hon hade någorlunda beqvåmt; också tror jag hon låtit föra med sig ett helt lass sångklåder, för att få det så komfortabelt som möjligt. Skall man afundas eller beklaga somliga menniskors liknöjdhet? Sannerligen jag kan Svara derpå. Som jag redan kånde denna del af vågen, gick jag ej upp på däck, förrän ljudet af ett skott underråttade mig att vi voro vid Södertelje; jag fann då der en stor del af passagerarne, som just voro sysselsatta med att tillhandla sig kringlor och pepparkakor af de korgbärande gummorna. Ester att hafva försett mig med ett prof af Södertelje produkt, kastat ett flyktigt ögonkast på den lilla, temligen fula staden och beundrat svångbron, tog jag en plats på en afsofforna och började min mönstring af passagerarne. De första, som mötte min blick, voro löjtnanten, hr friherre Ottokar Sparfvenflycht och hans vån och skugga, löjtnant von Gööken, eller med andra ord Orest och Pylad, stadda på resa till Strömstad, der de åmnade uppgå som solar på badsållskapets himmel. Då les deux inseparables, med tillhjelp af den i ögonvrån fåstade lorgnetten, fingo sigte på min ringa person, skyndade