Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 september 1851, sida 1

Det är endast den, som mer ser på enskilt vinning, ån sosterlandets, som betraktar solkundervisningen med afvoghet och ringaktar folkskollåraren. Är icke denne, som våcker gnistan till en gryende andlig utveckling hos medborgaren, som ingifver honom den heliga kårleken till fosterlandet och menskligheten, som bereder honom för det trogna uppfyllandet af arbetets pligter, år icke denne vård lika mycken aktning och åra, som innehafvaren af hvilken funktion som helst i samhållet. — Men icke nog med att desse lårare, som beklåda det ansvarsfulla kallet, att upplysa, att sedliggöra folket, åro utan allt slags anseende, de hafva ock blifvit dåmde till en upprörande ekonomisk belägenhet. Den lagen bår visserligen vara gållande sör alla: -dulskall åta ditt bråd i ditt anletes svett,men för ingen bör samhållet stifta en lag af innehåll, att han i sitt anletes svett skall hafva otillräckligt bröd till sitt uppehälle. Vi vilja hårvid anföra några ord af en stor tånkare i Frankrike, ord, som innehålla en djup lärdom får dem, som förstå att jemnföra; rnationalkonventet, som hade sådan brist på penningar och allt, ville likvål anvisa femtiofyra millioner åt primärskolorna . . . Det var en besynnerlig tid denna, då menniskorna ville heta materialister, ehuru anden i sjelfva verket den tiden förde spiran. — Jag vill icke dölja det, att bland allt nutidens elånde finnes det icke något, som ligger tyngre på mitt sinne, ån det, att de mån i Frankrike, som göra sig båst förtjenta derom, dess skollårare åro de, som lefva i största armodet och blifvit mest förglömde; staten åfverlemnar dem åt statens fiender ). Om det, som hår såges om skollårarne i Frankrike, äfven kan sågas om våra folkskollårare, utvisar nedan införda ansökan, som nyligen blifvit — afslagen. S. A. K.! Med djupaste underdåäniga tillit till eders K. M:s nådiga omvårdnad för den tjenande undersåten och således åfven får den ringaste arbetaren i statens vårf våga vi lika underdånigt fåsta eders K. M:s höga och nådiga uppmårksamhet på de knappa lönevilkor, eders K. M:ts nådiga stadga får folkundervisningen i riket af d. 18 Juni 1842 tillerkånner hvarje vederbörligen examinerad och antagen skollärare, hvilka lönevilkor äro otillräckliga till och med under den strängaste sparsamhet åfven till de nödvåndigaste behofven. Klagan häröfver år allmän och långt ifrån att vara hårledd från något missnöje med statens styrelse eller tillkommen genom någon enskild fraktion år den tvärtom en följd af det yttersta behof eller får att komma sanningen ånnu närmare af rent brödbekymmer. Det kall vi åtagit oss år både mödosamt och ansvarsfullt, mådosamt till följd af trägna och enformiga göromål, hvilka dag från dag och år från år icke lemna någon hvila och ansvarsfullt för de pligter, vi hafva att uppfylla. Den första intellektuela bildningen, gnistan till en gryende andlig utveck) Ur Le Peuple at Michelet.