Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 september 1851, sida 1

— Tror du verkligen det? ljöd en stämma vid hennes sida, så att hon förskräckt for upp ur sömnen. Ett hänskratt mottog hennes uppvaknande. Det var friherrinnan, som åmnade gå till sångs och hade gissat om hvilken Emma hade drömt. — Hvad vill ni? ropade Emma icke utan håftighet. Unnar ni mig icke en gång ro om natten ? — Du skall aldrig få ro för mig, ty jag hatar dig! — Gör hvad ni vill! jag fruktar icke den jag föraktar! — Föraktar! ropade denna utvw seig och snös af vrede. Derpå ilade hon ut för att hemta ministern. Emma kände sig öfvervåldigad af vedervilja att lefva tillsammans med en sådan varelse. Hon steg upp, klådde sig i hast, kastade en reskappa öfver sig och hoppade på vinst och sörlust ut genom fönstret. Oskadad nådde hon marken och märkte att hon befann sig i en trådgård. Hon skyndade ut åt en lång alle, som förde henne ut på fria fåltet. Der upptåckte hon en höstack, bakom hvilken hon redde sig ett låger och kastade sig, utmattad ned för att afvakta solens uppgång. Men hvad var nu att göra? Hon hade blott en obetydlig summa penningar på sig, och egde