Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 september 1851, sida 1

Emma. En novell i 20 fragmenter. (Forts. fr. N:o 222.) Emma njöt immellertid af de ljufvaste drömbilder. Hon tyckte sig hafva vaknat ur en svår dröm, och allt hvad hon upplefvat blott varit ett gyckelspel och att hennes lifs lugna gång icke blifvit afbruten af någon olycka. Hon befann sig åter i A och spatserade långs utmed stranden, hennes blick hvilade med obeståmd långtan på det blå hafvet. Kort derefter såg hon en liten båt nårma sig och nu igenkånde hon de två skepnader, som sutto deruti, nemnligen gubben och Ernst. De togo henne upp i båten och rodde i det herrliga solskenet omkring på fjorden. Men på en gång steg en ohygglig skepnad upp ur hafvet och hotade henne med handen. Hon igenkände friherrinnan och gömde i ångsten sitt hufvud vid Ernsts trofasta sköte. — Är hon din fiende? tyckte hon sig höra Ernst fråga; och hon svarade hågt: — Ja visst, rådda mig! jag kånner henne! hon år en orm och traktar efter mitt lif.