Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 september 1851, sida 1

och försöket, att skjuta skulden från sig, samt infår K. M:t klanara en gammal lårare, tio år efter den tid, på hvilken Warenius i sörening med honom tjenstgjorde, kan visserligen icke minska den erhållna pensionen af 600 rdr bko, efter en enårig tjenstgöring i egen person, men huruvida rektor Warenii heder vinner på företaget, inre lugn och tillfredsstållelse befordras, lårer vål framtiden visa. Lika förvånande som det föregående rektor Warenii yttrande, år åfven detta senare, angående reservationen. Kollega Gullbransson har inför ephorus först och sedan inför K. M:t andragit, att han reserverade sig i Collegio Scholastico d. 31 Aug. 1849, då beslutet fattades om låroåmnenas fördelning emellan lårarne, men att hans reservation icke blef till upptagning i protokollet tillåten, hvarföre, efter långre samtal hårom och mycket afrådande, Gullbransson likvål beståmdt förklarade, att, då hans reservation icke får komma i protokollet, så skickas den med omgående post till H. H. ephorus. Sedan nu detta söregått på förmiddagen, synes det vål tåmligen indiskrått af f. d. rektor Warenius, att, då han emottagit kollega Gullbranssons yttrande om reservationen till förklarings afgifvande, icke allenast icke vilja medgifva sagde kollegas om förmiddagen afgifna och till upptagning i protokollet bestridda reservation, utan åfven inför ephorus först och sedan inför K. M:t ståmpla Gullbranssons uppgift såsom sanningslös, derigenom att han förklarat, att Gullbransson skref under protokollet utan ringaste reservation, hvilken påskrift icke skedde förr, ån mot aftonen af den dag, på hvars förmiddag reservationen var afgifven och afslagen. Det synes insåndaren som rektor Wearenius endast haft att med ja eller nej besvara kollega Gullbranssons påstående, att hafva afgifvit reservation vid beslutets fattande, att undervisa i den af honom åtagna anpart, åfvensom att jakande eller nekande yttra sig öfver påståendet, att Gullbranssons reservations upptagande i protokollet blifvit af Warenius bestridt. Warenius hafver väl icke vågat vidröra sanningen i detta fall, och ansåg sig förmodligen så mycket båttre komma ifrån detta bryderi, då han, efter mycket förfrågande, kommit underfund med, att Gullbranssen begått ett lagsel, i det att han skref under protokollet, utan att med maktspråk fordra den reservationens upptagande, hvars dfvervågande i konsistorio Gullbransson likvål icke betviflade, sedan han i behörig iid meddelat den åt H. ephorus. Det sanningsenliga förhållandet af saken år således det: Rektor Warenius bestridde reservationens upptagande om förmiddagen, nekade derefter till reservationens afgifvanden i följd af ofvannämnda af Gullbransson begångna lagsel, hvartill Warenius sjelf, genom sitt förra bestridande. var orsaken. Då man saknar vittne, för att öfvertyga om den ganska håftiga ordvexling, som en långre Stund föregått mellan rektor och kollega, angående den ambulatoriska låsmethodens införande i Warbergs skola, får man hålla till godo, att af rektor höra, att detta beståmmanAA Rn SS ÅA nn 1 TT D