Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 september 1851, sida 1

———— —— — — — —— — begäret att ånyo gifva henne det bistånd hon behösde, hade gifvit honom mod att öppna dörren. I detta farliga ögonblick hade han icke tvekat att väga sitt lif för den olyckliga ålskade. I det hela låg något så oförklarligt, att både Starklow och Elise en lång stund stodo liksom träflade af blixten; Emma derimot, som var djupt skakad att se huru Ernst vacklade och höll sin hand för bröstet, för att stanna det framströmmande blodet, tog honom likasom med en vansinnigs öfvernaturliga krafter på sina armar och störtade ned på gatan. Elisa hade kommit i en droska, som skulle vänta på hennes återkomst. Denna tog Emma. Med kuskens tillhjelp blef Ernst, som undertiden hemtat sig, buren i vagnen, som genast derpå aslägsnade sig, Emma besalte kusken att köra till Stålsvårds hus, och dit anlånde således den unga frun med blodbestånkt klådning och den halfdöda unga mannen, till största förskräckelse för dem af husfolket, som ånnu icke gått till sångs. En chirurg hemtades; han undersökte såret och förklarade, att det icke var farligt. Sedan Ernst blifvit förbunden, intrådde en icke obetydlig sårfeber. Med djup smårta