Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 23 september 1851, sida 1

IITAAA — Å 2— de, ty han brukade efter denne tidens sörFr förrätta sin tjenst genom annan person, på de stunder och tider, då han sjelf antin— ( gen saknade vilja eller förmåga. Och såsom rektor Warenius, till och med under den tid, då hans helsa uthårdade nattvak ånda inpå följande morgonstund i gladare samqvåm, tog sig friheten, att dels sjelf, dels genom annan person undervisa i sin från lårorummet aflågsna bostad, och åsidosåtta lagens fordran, att sjelf undervisa på offentliga lårorummet, och det åfven den ene examensdagen efter den andre, då f. d. rektor Warenius vanligtvis blef besvårad af en sådan förskråcklig opasslighet, att antingen examen hålls liksom i smyg i hans egen bostad, eller ock af annat bitråde förråttades, så hemställes till Warenii eget bepröfvande och allvarliga begrundande följande maktpåliggande frågor: Når nånsin iakttog f. d. rektor Warenius, under sin tjenstetid, det i lagen föreskrifna ålåggandet, att vaka Öfver lårdomens gång, öfver ordning, skick och disciplin? Beståmjade rektor Warenius. under sin tjenstsörråttning, sin kollegas billiga fordran på tillbörlig aktning och lydnad af den ungdom, som var åt honom anförtrodd? Hade den stundom illa förolämpade låraren i sin rektor ett lagligt skydd mot okynnet och sedelösheten, som stundom steg ånda till ytterlighet? Skyddade rektor Warenius nånsin sin kollega från det förtal och de vanrykten, som ofta sedelåsa gossar utspridde, i följd af den disciplin och ordning, som Gullbransson sökte enligt sin pligt befordra? Är det intet sannt att en gosse under Warenii tjenstgöring bestraffades med såmsta sedebetyget m. m., derföre att han kastat en liten sten på en låda, som en af dryckenskap rörd bonde bar på sin rygg; år det ej sannt att han blef tvungen att göra bonden offentlig afbön i skolrummet. Är det ej sannt, att sedan flera gossar företagit sig, att svårligen ofreda skolans andre lårare, under hans sista tjenstgöringstermin, desse samma gossar, efter att hafva blifvit under terminens lopp bestraflade ester första bestrassningsgraden, likväl på rektor Warenii tillstyrkan erhöllo högsta sedebetyget? Hvilken triumf för bonden, hvilken seger sör de vanartige gossarna, hvilken orättvisa mot läraren! Kan en skola i allmänna opinionen hafva något anseende, der rektor, skolans hufvudoch styresman icke lagligen sig förhåller, och, under troget uppfyllande af egna pligter, vakar öfver ordning, skick och disciplin, och densamma lagligen befordrar. Har kollega Gullbransson icke iakttagit sin skyldighet, eller i sitt embetes utöfning varit försumlig, hvarföre följde då icke rektor Warenius lagens klara föreskrift, att råtta och varna? Efter ett sådant rektor Warenii förhållande och åsidosåttande af lagliga pligter och skyldigheter, faller skolans misskredit och deraf följande fåtalighet i klasserna, såsom en mörk skugga på f. d. rektor Warenius sjelf; UU OO MaaUaalaalllälaalraIrrttltllar a I OUT ORO III Starklow, som i början kommit ur sattninoan laa hågt fån att fåriagna dat ahahaolioa