Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 september 1851, sida 2

—7——— ——242424 tyst i salen, att man srestades till den tron, att man kommit till en begrafning. Starklow tyckte sig bemårka, att Emma denna dag visade sig mindre öm mot honom, men han glåmdn detta snart igen, i synnerhet vid bordet, der man tåmde det ena glaset champagne efter det andra. Emma såg med innerlig ångest hans oförsigtiga och indelikata beteende. Måhånda förorsakade hen: ne också modrens sjuka utseende ångslan och bekymmer. — — — — — — — Natten hade inbrutit, stormen sjöt, regnet slog imot fönsterna. Gästerna hade efter hand lemnat det Stålsvårdska huset, ehuru Starklow i sitt upprymda tillstånd oupphörligt uppmuntrade dem att stanna qvar. Frun, som kände sig mycket sjuk, hade för långe sedan gått till sängs. — Vagnen kom för att hemta det unga åkta paret. — Hvar år fröken, det vill såga min hustru? frågade Starklow, då han icke såg Emma i salongen. — Hon år uppe på sitt rum, svarade en gammal tjenare, och sörjer och gråter öfver att hon skall lemna sin moders hus. — Håll mun, din nåsvisa slyngel, sade Starklow och ilade upp till Emma. Man skulle varit frestad att tro, att det var ett