Segerglädjen i de rättfärdiges hyddor. . (118 PSs. 15 vers.) Alt högsta vederbörande åro i högsta grad belåtne med riksdagens bakvånda resultater och de höga anslagsbevillingarna synes bland mycket annat deraf, att h. Jandtmarskalken baron Gyllenhaal erhållit insignierna af Serasimerordens kommendörsband. borgareståndets talman, kommerserådet Wijk Storkorset al Wasa-orden och bondeståndets talman, smålånningen Nils Persson, den största guldmedaljen -för medborgerlig sörtjenst-, att i collier bäras å bröstet. Också kunde detta å regeringens sida ega stort skål får sig, då allt gått så utomordentligt lyckosamt under hela riksspektaklet. Representationsfrågan har gått så fullkomligt sönder, att regeringen anser sig i det hånseendet lugnadt för många Herrans år, till bevis och råga hvarpå sanktion åfven vågrades å alla fyra ståndens beslut, att bondeståndet hådanefter skulle få tillsålta sin sekreterare — regeringen eger blott härigenom ett godt öfvertag och en såker kunskapare inom ståndet. Alla åskade anslag hafva i förstårkta utskottet gått igenom med pukor och trumpeter, så att både 98,000 rdr årligen beviljats till nålpenningar åt en furstinna med millioner, samt 161,000 rdr i bröllopskostnader, ehuru kungahusets årliga aflöning från Svenska statsverket numera utgår med 780,000 rdr banko årligen. Skattejemkningssäågan har likaledes gått så illa sönder, att regeringen åfven hårutinnan kan slå sig till ro, medan stånderna ånnu några år kunna sysselsåttas för ro skull med några förslagsmakerier utan nytta och nåstan utan åndamål i det stora hela. Mililixlhren har icke, oaktadt alla kapten Stjernsvårds patriotiska anstrångningar, kunnat på ringaste sått inskrånkas och ordnas till sosterländsk båtnad. Tryckfriheten, som man gerna ville åt, sårdeles den periodiska pressen, som ingenting glömt och ingenting förtiger, har fått en grundlagsvidrig knäck, dock föraktligare i det ådagalagda stråfvandet ån vådlig i verkligheten, genom den godtyckliga fördubblingen af tidningsståmpeln, hvarigenom man visat kommande reaktionära stånder vägen och sättet att kringskansa presssriheten på sidan om grundlagen, som tydligen förbjuder detta och alla dylika af den -oslentliga makten i förvåg lagda, af tryckfrihetslagen ej föreskrifna, hinder— man behösde ju i denna våg blott föreskrifva andra, att hvarje tidningsblad droge en ståmpelafgift af 1 rdr, för att göra alla tidningar omöjliga, men vore också detta enligt med vår svenska tryckfrihet, sådan den beståmmes i ingressen till gållande 1812 års tryckfrihetsförordning? 1 det betungade shjuisväsendet : har ingen lindring eller föråndring kunnat be) Hvad som betungar postskjutsen äro de massor af s. k. periodiska tidskrifter, hvilka hoptals erhålla portofrihet och försåndas från ena landsåndan till den andra. Medan synnerligast af landsortstidningarna de flesta exemplaren stadna på utgifningsstållet och minsta antalet försåndas med posterna, betunga derimot af tidskrifter nåstan hela upplagorna posten. Likväl ansågo ständerna endast tidningarna, men ej dessa andra portofria litteraturalster, böra draga dubbel ståmpelafgift! Sådan år rättvisan nu för tiden! ÄA —