Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 september 1851, sida 2

III. Det var en mörk dag. den Söndag, som skulle afgöra den kloka och höghjertade Emmas Öde, en dimslöja var lågrad öfver staden, och det regnade nåstan oafbrutet. Starklow kom mycket tidigt till Stålsvårds, för att se om den sjuka frun. Denna kånde sig allvarsamt sjuk, men låt icke mårka det; doktorn trodde att hon gerna kunde stiga upp, om hon sjelf kände sig stark nog dertill. Det hörde till fruns svagheter att mera lita på andras ord och försäkringar, ån på sin egen inre ståmma, derför låt hon också förmå sig att öfvervara vigselakten. utan afseende på sitt tillstånd. Vigseln försiggick klockan 4, kort fåre middagsmåltiden. De få gåster, som voro inbjudna, och som för det mesta bestodo af herrar bland Starklows bekanta, voro i början temligen tysta. Man hörde intet högröstadt tal, intet muntert skratt, ehuru det icke var någon brist hvarken på de förträffligaste råtter, eller de finaste viner. Emma bar en hvit atlas-klådning; hennes behag öfversträlade allt, men öfver hennes drag lägrade sig stundom mörka skyar af djupt svårmod, som hon icke förmådde bortjaga. Imellertid var det så ——