Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 september 1851, sida 1

—— —— astiskt, loyalt och upplyst solk intog Preussens konung en plats bland Europas förnämI ata makter. Men nu hafva alla dessa ele menter till storhet försvunnit. De mindre staterna och furstarne frukta och afsky Preussen, vida mera ån Österrike. Allmånna tanken år, att preussiska hofvet försökte först att uppsluka dem, och, då det icke gick för sig, sålde och uppoflrade dem åt Österrike. Rolen af en förkåmpe får protestantismen har uppgifvits af hofvet i Berlin. Konungen sjelf år en politisk puseyit och anser romerska-katholska kyrkan för mycket lämpligare ån den protestantiska, mycket mera egnad att tygla och leda folket. Den protestantiska själasörjaren utöfvar icke den moraliska polisen med den noggrannhet, som ö despotismen fordrar, hvadan konungen af Preussen behandlar det protestantiska presterskapet med förakt. Endast katholska presterne och deras låra betygar han sin vördnad och hugnar med sin nåd. Han gynnar reaktionen både i religionen och politiken. Ett sådant uppförande kunde möjligtvis anstå kejsaren af Österrike. Men konungen af Preussen upprisver derigenem endast den våfnad, på hvars fullbordande hans fårfåder arI betat under århundraden af tålamod och framgång. En annan grund till Preussens makt var dess fria utveckling i intellektuelt afseende, dess uppfostringsvåsende, och dess universiteter. Men konungen af Preussen har lika beståmdt våndt ryggen åt all intellektuel rårelse Som åt den religiösa friheten, för att i stållet adoptera det Österrikiska systemet af obScorantism. Ingen man af lärdom betraktar nu hofvet i Berlin utan med blygsel; och Iyskland mest intelligente män öfvergå den ene efter den andre till republikanism, icke emedan de i teorien föredraga republiken sramför monarkien, utan emedan erfarenheten ovedersågligen visar, att tyska monarkerna scke äro att lita på, att de icke stå vid sina ord och åro totalt utan principer. Sedan Preussen förlorat sin militåra jemnlikhet med Österrike, sin politiska makt i spetsen för de mindre staterna, sin religiosa stållning såsom protestantismens bålverk, sin intellektuella karakter såsom vånnen af vetande och upplysning, fattas det endast, att det bortkastar eller beröfvas sitt kommerciella öfvervålde. Och detta kan Preussen enligt all sannolikhet icke behälla. Till lycka för denna stat, har det stålts så med tullföreningen, att hon varar till 1853; dock hafva alla Preussens senaste I propositioner blifvit förkastade och beståmmelserna och tarissen åro nåra nog oföråndrade. Men tullföreningens stater åro söga interesserade uti dess uppråtthällande. Det politiska i grunden och motivet för densamma har försvunnit med Preussens anseende. I De södra staterna, politiskt beroende af Österrike, måste ingå i dess handelsförbund. Preussen sjelf bryr sig nu föga om att vid föreningen sångsla Wurtemberg och Baiern, åt hvilka stater det gjort financiella uppoff) Puseyt —cacherad katholik. .ennnnnnnnnnnnnnnnnnnnnnn