Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 september 1851, sida 1

komna resande. Deras skildringar af den ibland Tysklands folk rådande dystra sinnesståmning och hatet emot dess menediska regeringar hafva varit så mörka, att vi af fruktan får att komma i konflikt med tryckfrihetslagen icke våga återgilva desamma. Nog af, allt bebådar en förfårlig storm, om hvars intråffande man år så såker, att året 1852 allmånt betecknas såsom den tidpunkt, hvarunder den skall bryta löst. Hvad som i håg grad ger styrka åt dessa uppsister år att engelska tidningar af olika särger, deribland åfven den sörsigtiga Times, såvål i korrespondensartiklar som i egna uppsatser, skildra tillståndet i Tyskland lika mörkt och hotande. Det år i sanning ett betydelsesullt tecken, att -Times-, denna tidning, i hvilken Kontinentens despoter hittills alltid funnit en försvarare och medhållare, nu åndrat ton och höjt en varnande stämma emot deras blinda sramrusande på den reaktionåra stråten. Måttet år ju också nåra fullt, och, skulle åfven den våntade signalen ifrån Frankrike 1851 uteblifva, så kan det åndå icke dröja synnerligen långe, förrån folket, drifvet till det yttersta, reser sig för att afskudda det förhatliga tyranniet. Despoternas enda hopp står då till deras talrika och vål öfvade armer, men det torde vara i hög grad ovisst att krigarne, såvida resningen, hvilket år att fårmoda, blir af en allmännare beskaffenhet, låter förmå sig att vånda sina vapen emot egna medborgare och bråder och kåmpa för ett system, hvaröfver allmänna opinionen i hela Europa redan brutit stafven. Utaf de ofvan åberopade engelska artiklarne har en för några dagar sedan varit reproducerad i Aftonbladet, hvilken har afseende på tyska förhållandena i allmånhet. Vi vilja intaga en annan, som specielt rör Preussen och skildrar den djupa förnedringen, hvari detta land blifvit försånkt genom sin regerings förrånga politik. Denna artikel lyder som följer: -Det år omöjl.gt för en hvar, som icke nyligen besökt Tyskland, att göra sig en förestållning om den djupa förnedring, hvari Preussen försjunkit. I konseljerna och kabinetterna räknas preussiska hofvet för rakt ingenting, eller anses endast duga till att vara en polisbuse får sitt eget folk och utplåna de sista spåren af dess frihet. Detstora verk, den våldiga och med så mycken klokhet uppförda politiska byggnad, som påbörjades af den store kurfursten, fullföljdes af hans son och fullbordades, såvida Europas förhållanden då tillåto det, af Fredrik den ende, år fullståndigt kullstörtad. Preussens militåriska glans år försvunnen. Vi behåfva icke nåmna att den stora hemligheten af Preussens makt i Fredriks tid och ånda ned till nuvarande tid låg deri, att hofvet i Berlin kunde med såkerhet påråkna de mindre staternas understöd emot Österrikes förmåtna anspråk. Preussen var det stora protestantiska bålverket, förkämpen för de mindre staternas oberoende, representanten för framåtskridandets princip, sådan den då förstods. Derjemte understödd af ett enthusi