Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 september 1851, sida 2

hjerta! Allt år lugnt; hvilken afton! 0, lunde jag förnimma naturens aftonbån, då den tyst uppsåndes till den evige Fadren! Beder du vål, moderliga natur, i detta ögonblick om förlåtelse får stormens krossande makt, som så hårjande rasar öfver de blomstrande dalarna? Ack! du låker alltid sjelf de sår du gifvit, endast rårt stackars hjerta låkes icke förrån — det brister! — — — — — — — — — — — — — I