Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 september 1851, sida 2

det naturliga för öfverdrifvet. Äro Jutlands hedar och Norges själl mindre naturliga ån Kongens Have i Köpenhamn? men för en sådan natur ryser en sedesam själ tillbaka. Och nu mina medsystrar, skulle ni hafva mod att beundra mig? I hemlighet kanske, men då finge jag ju ej veta det och hemta förnyad kraft af ert bifall. Dessutom skulle min djerfhet vara er förhatlig; ni skulle icke kunna förstå min sjelfståndighet; ack, i edert förtryckta tillstånd har en slafvisk hångifvenhet för edra tyranner blifvit eder en af de förnåmsta dygderna. Månnernas dom har blifvit eder; når dessa ropa: korsfåst henne, så instämmen J i detta rop utan att kånna att J bryten stafven Öfver eder sjelfva. — — Emma, dina tankar äro mörka! — Är icke kunskap något godt? Ack nej, den gör en så olycklig! olycklig? mig? har den icke gifvit mig friheten? Har jag icke derigenom blifvit oberoende af usla fördomar, af tillfålliga förhållanden? Ligger det icke ou i min hand att beståmma mitt åde? och har jag icke mod att vilja det? Jag år icke olycklig? — — O huru skönt hvålfver sig icke detta gröna tak åfver mitt hufvud! hvilken långtan våcker ej nåktergalens ljufva toner i mitt oroliga