Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 september 1851, sida 2

IIurusom Landshöfd.-Embetet i Christianstads län behandlar allvarsamma saker ganska skämtsamt. Det år ett par hederliga hemmansegare i Ingelstorp — historien, den vi tillåta oss hålla i L. embetets muntra stil, år helt enkel och skall icke bli lång — som ega en torfmosse, belågen ett oskapligt stycke våg från deras innehafvande insocknehemman, på andra sidan om grannens egor och så godt som in i en tredje åbos Ola Påhlssons egoområde. Egarne till torfmossen, hvilka icke kunna med någon nytta eller förmån begagna densamma till hemmanet och hvilka för öfrist så mycket heldre tro sig ega skål att afhända sig densamma, som den utgör endast en högst obetydlig andel af deras egendom, genom hvars afsönädring intet kan Åäfventyras för hemmanets bestånd, sälja en vacker dag förledet år besagda mosse till besagde Ola Påhlsson, af hvars egor naturen och kgl. skiftesverket tyckas hafva på förhand bestämt och utsett mossen att utgöra en del. Ola Påhlsson begifver sig härester i Juni detta år ödmjukast in till L. E. i Christianstad med anhållan om laga tillstånd till mossens assöndrande, jemte beståmmande af den afgåld, som till stamhemmanet skall erlägges, allt med uttryckligt åberopande af kgl. kungörelsen den 29 Jan. 1831. Det var sakens råtta ocb naturliga gång. Landshöfdinge-embetet, efter att hafva 14 dagars tid betånkt sig, resolverade hårpå helt lakoniskt och man kunde nästan såga humoristiskt: Då den afsöndrade lägenheten innehåller mindre rymd, ån enligt 3:dje i 2:dra kap. af kgl. förordningen den 19 December 1827 från hemman afsöndras får, kan någon afgåld för berörde lågenhet icke faststållas. Man kan vid inhemtandet af denna resolution låmpligast sjunga såsom det sjunges i Kronosogdarne: Ni skämtar, herr nådig befallningsman! Det år nämnligen svårt att f restålla sig att landshöfdinge-embetet, då det dikterade detta utslag, menat riktigt allvarsamt. Det år visserligen sannt, att en viss 8, och det år riktigt nog den 3:dje, i 2:dra kapitlet af kgl. förordningen den 19 December 1827 om Ägrunderna och vilkoren för hemmansklyfning Åc., bestämmer för Sveriges samtlige lån, med undantag af de fem nordligaste, fyra tunneland såsom minsta lågenhet, den der får från hemman af viss natur afsöndras, men det år lika odisputabelt att en betydlig modifikation af sagda beståmmelse sednare blifvit gjord genom kgl. kungörelsen af den 29 Januari 1831, som till 11:te af ofvanciterade kap. tillägger följande tvenne momenter: kLyder till hemman af den i 8 I nämnda natur (frålsefrålseoch kronoskatte), i dess mantal och rånta inbegripen utgjord, urfjell eller annat ega, som utom egogrånsen för det skifteslag, dit hemmanet hörer, år belågen så aflågse från hemmanet, att den icke med egentlig nytta och förmån till hemmanet kan begagnas; har denna ega sådant läge att den icke på sått i 7:de kap. 3 af kgl. stadgan om skiftesverket sågs, kan genom utbyte med hemmanets öfrige egor sammanlåggas, och utgör den ej heller så stor andel af hemmanets egor, eller år af den förmånliga beskaffenhet, att genom densammas afsöndring hemmanets bestånd och säkerheten för utskyldernas utgörande deraf kunde äfventyras; då må, onktadt egan är af mindre rymd, än 3 i detta kapitel stadgar, eller innehåller odalåker eller ång, innehafvaren deraf ega rått att densamma enligt grunderna i 1 8. antingen under full eganderätt eller viss besittningstid, dock endast till innehafvaren af det hemman, hvars egor intill detsamma åro belågna, upplåta; börande afgåld derå låggas efter hvad i 4 stadgadt finnes. Vill någon slik upplåtelse verkställa, anmäle det hos Kgl. Maj:ts besallningshafvande, som har att, sedan alla nödiga omståndigheter blifvit utredda, frågan jemte eget yttrande deröfver till Kammarkollegii pröfning och asgörande öfverlemna.