Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 september 1851, sida 1

— (DFFFF—— lullståndigt utarbetadt och af auktoriteters yttranden beledsagadt förslag blifvit framlagdt — hvilket dock icke skett —, hufvudsakligen två ting bort tagas i betraktande: 1:o huruvida den ifrågasatta banan vore den af behofvet mest påkallade, och 2:o huruvida den utförda banan gåfve så pass gynnande resultat, att företaget kunde vinna efterföljd. Hvad första punkten angår, så finner man vid minsta eftertånkande, att på flera stållen jernvågslinier vore vida mera af behofvet påkallade ån mellan Köping och Hult. Vare långt ifrån oss att påstå, det Köping — Hultbanan år obehåflig; vi vilja endast påvisa, att de segelleder, som genom denna bana skulle sörenas, redan sjövågen ega kommunikation med hvarandra, ehuru den år något längre, hvilket dock så mycket mindre betyder något för tyngre gods, som omlastningarna och den dyrare frakten på jernbanan skulle omintetgöra all besparing af både tid och pengar. Så långe vi icke hafva några jernvågar till kanalerna, hade det alls icke varit brådtom att lägga sådana utmed dem.Derimot vore jernvågslinier högst nådiga mellan Jönkäping och Skåne (hvarom undersökning blifvit gjord, som utfallit gynnsamt) samt mellan Fahlun och Gefle. Förslag till jernvågsanlåggning mellan de sistnåmnda ståderna, förordadt af vederbårande auktoriteter, har i laglig tid och ordning varit öfverlemnadt till kungen och stånderna, men hos ingendera vunnit bifall. Och likvål innehåller den till vederbörande stållda ansökningen, ur hvilken utdrag finnas meddelade i A. B. för d. 3 dennes, de mest bevekande och solklara bevis för — icke behösligheten, men — snart sagdt, nödvåndigheten af en jernvåg mellan Fahlun och Gefle. Följande meddela vi ur den omnåmnda ansökningen: Embetsverkens och riksdagarnes akter innehålla mörka skildringar af den upplösning, hvilken hotar ett ursprungligen krastfullt och med många ovanliga egenskaper af naturen utrustadt folk, åfvensom uppmaningar till råddning genom andra och verksammare medel ån de vanliga, eller undsåttningarne och allmosorna. Dessa medel borde sökas, icke uti 2 8 . : 2 öfvergående, utan i mera varaktiga åtgärder, I som kunde båra frukter åfven i den senaste framtid. Det första, hvarpå man också ganska riktigt i detta afseende fåstat uppmårksamheten, har varit den nyss skildrade bristen på låmpliga och korta kommunikationer, hvaraf denna landsort lider. Man har ansett, att statens uppoffring för sådana ändamål skulle båra en ränta, låndande till framtida minskning i de hittills vanliga undsållningsbehosven. -Sedan jernvägar börjat med en förvånande framgång betjena industrien i åtskilliga lånder, så, att man hår och der tillochmed på de gamla kanalernas botten nedlagt jernskenor och der låtit fartygen eftertrådas af ångvagnar; år vål ock naturligt och tillbörligt, att Sverige, hvars kanalfart så stor del af året hindras af köld och is, med största uppmårksamhet tager detta nya och måktiga kommunikationsmedel i betraktande. Under sådana betraktelser hafva de gamla kanalförslagen för