Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 september 1851, sida 1

van, innan du uppnått det. Låt sedan verlden sritt gå under, det förstör icke din lycka, ty du har varit dig sjelf en Gud. Du har icke handlat som en slaf utan som en fri ande; du lydde endast dig sjelf, din vilja gålde mer för dig ån allt annat i verlden. Men, om jag krossas på denna farliga våg? — Må ske då! att falla på vågen till seger och frihet år en lycka för den stolta sjålen och med döden iystna ju alla vårt hjertas Önskningar. Förutsått dock, att du uppnår målet, att du får njuta den önskade sällheten ett ögonblick — men att en fiendtlig hand genast derefter stöter dig ned från din glädjes höga ståndpunkt, skall då icke saknaden af det du lårt kånna, vid hvars verklighet du berusat din sjål, dubbelt plåga ditt hjerta. Nej, nej! om detta ån skedde, skulle jag dock icke beklaga mig. Ty allt det som låge bortom min lyckas stund skulle ej mer göra mig ondt; oimottaglig skulle jag vara för allt utom det ljufva minnet i hvars evigt blomstrande parker jag skulle hugsvala mitt hjerta. Går icke tiden blott för den, som går med den? Har jag icke makt att stanna dess framskridande i mitt inre. Låt håndelserna fritt brusa omkrig mig som ett afstormen upprördt haf, må olyckor och lidanden störta sig Öfver mig som böljorna öfverskölja