Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 11 september 1851, sida 1

dandi samt åhörde J:s examen i grekiskan. Den börjades med S:s fråga, om det verkligen var J:s mening att i dag taga kandidatexamen? — Det måtte vål professorn veta, då jag derföre år hit uppkallad af fakulteten, skall J: svarat. Redan detta röjde ju mycken afvoghet och det temligen otvetydigt; det låt ju hårpå nåstan som professorn predestinationsvis menat, att examen skulle misslyckas? — Spångbergs första anmårkning dfver J:s insigter var: herrn kan ju icke ens låsa innantill. Som hvarje akademisk medborgare härstådes kånner, låser hr Spongberg sjelf mycket roligt innantill så vål grekiska som latin. Det var icke långre sedan än vid de 8s. k. förmålningshögtidligheternas firande i Upsala, som hr professorn med utsågandet af sitt offentliga latinska tal våckte så temligen allmån munterhet i auditoriet, att man midt under allvarligaste högtidlighet låtteligen skönjade löjet deröfver så på furstligasom få derneansigten. Deraf måste man berättigas till slutsatsen, att hr S. låser konstigt innantill, åtminstone olikt alla andra menniskor. Detta visar, att mannen är lika höglård som egen, och sjelf kan verkligen tro, att ingen annan ån han kan låsa grekiska och latin innantill, hvilket dock intet annat innebår, ån att andre icke låsa såsom professorn. Af I detta och dylikt märkte imellertid hr J. oråd, helst S. bjöd honom deklinera ordet patår) (fader) och dylika, samt gjorde några frågor, som endast plåga förekomma i skolans lågsta klasser, såsom hvad ego ) (jag) hette i genitiven o. s. v., hvarpå J. ansåg sin heder fordra att icke inlåta sig i något vidare svarowåh ån jemt så mycket och så rått, som erfordrades för att ej kunna improberas; hvilket förfarande J. ansåg så mycket mera nödigt, som i dylikt fall admittitur vore båttre ån ett approbatur eller ett cum laude, då han I redan af vederbörlig fakultet egde vitsordet eximie Laudatur (utmårkt berömligt) och skillnaden mellan den Upsaliensiska och Lundensiska fakultetens vitsord sålunda blefve den största möjliga. Man kan förstå, hvarföre J. ville hafva den sådan. Denna J:s plan lyekades också ganska förtråssligt. Han svarade på prof. S:s frågor jemt opp så mycket, att professorn gaf honom admittitur eller det lågsta möjliga för att gå igenom. Men detta skedde först, sedan J. flerfaldiga gånger utbedit sig svårare frågor, på hvars besvarande S. kunde beråttigas gilva ett högre betyg, hvilken begåran dock ej uppfylldes på annat sått, ån att prof. Palmblad, som satt bredvid, slutligen uppmanade S. göra dylika frågor samt åfven sjelf t. o. m. frågade om skillnaden mellan u) (icke) och mår) (icke), hvilket I. besvarade i en längre redogörelse, som han afslutade med följande roliga exempel: så år, lårer han ungefårligen hafva uttryckt sig, u filologos) (en språkåsna) den, som aldrig sysselsatt sig med språkforskning och ej heller ger sig ut för att ega sådan kunskap, men må flologos) (en spräkåsna) en sådan, ) Vi bedja prof. Spångberg om öfverseende med detia högst oklassiska sått att skrifva grekiska! Det år temligen barbariskt. nn —— —