Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 september 1851, sida 1

rum; och då sundhetsnämnden, ester hvad protokollen upplysa, icke ansett sig behörig vidtaga åteård för bommarnes återuppsåttande, utan dertill begårt magistratens handräkning, så lårer vara lika ostridigt, att vi ej heller förgått oss emot sundhetsnåmnden, enår icke denna myndighet, utan magistraten dervid varit verkstållande makten. Det bevis, som rådhusråtten derifrån velat hämta, att vi blifvit varnade, har alltså blifvit vederlagdt. Sedan rådhusråtten sålunda förklarat oss sakre till ansvar för fullåndadt uppror, och dömt oss efter kongl. förordningen d. 6 Febr. 1849; så torde det tillåtas oss visa, det denna förordning till förevarande fall, åfven om vi voro felaktige, icke år tillåmplig. De kriterier deri nåmnas å upprorsbrott intråffa ingalunda hårvid, ty vi trådde icke tillsammans på eget bevåg. utan vi infunno oss efter magistratns tillåtelse, på sått af angifvarne blifvit erkåndt. vi hade icke fattat uppsåt, att med sörenadt våld sätta oss imot behörig myndighets beslut, utan vi hade — då under årendets behandling bemårktes, att sundhetsnåmnden, ehuru efter hvad ofvan år visadt, dess uppdrag var slut och densamma i egenskap af sundhetsnåmnd alltså uti denna fråga icke egde beslutande rått, dock ville fortgå med spårrningen, hvilken en långre tid tillskyndat högst kånnbart lidande inom samhållet — endast begagnat oss af den råttighet hvarje kommun i thy fall år tillerkånd. Vi hafva ej heller med våld såkt hindra eller hindrat verkstålligheten af beslut, fattadt af myndighet, som i tillfållet egt befalla, hvilken makt sundhetsnåmnden ingalunda innehaft, ty då hade den icke behöft magistratens hjelp. Hade magistraten tillkånnagifvit stängslens återuppsåttande hafva skett genom dess åtgård eller sörbudit och varnat för desammas nedtagande, då skulle måjligen upprorslagen kunnat ifrågakomma. Vid beståmmandet af fåstningsstraffet har rådhusråtten ansett mig, Bauer, såsom anstiftare och anförare af uppror, och mig, Amsberg, såsom sårdeles verksam deltagare deri. Ehuru, efter hvad vi redan ådaga!agdt, det egenteligen icke går någonting till saken, enår vi våge hoppas kongl. hofråtten råttvisligen torde upphåfva nu öfverklagade utslaget, vilja vi likvål i korthet vederlågga rådhusråttens utsago om oss. Vid sammantrådet å rådhuset, under det sundhetsnåmnden var i andra rummet, uppkom liktidigt hos flere den tanke, att sjelfve. begagnande vår rått, beslu ta om spårrningsfrågan, hvilken tanke jemvål liktidigt af flere uttalades; och utredt år, att jag, Bauer, först efter uppdrag af de närvarande ingått till sundhetsnåmnden och derefter, på begåran af flere, dikterat den skrift, som innehåll att spårrningen skulle upphöra och af hvilken skrift jag, Amsberg, skrifvit ungesär hälsten. Dessa omståndigheter kunna råttvisligen icke ställa oss uti ofördelaktigare låge, än alla de öfrige, som deruti deltagit. Hrr Fåhreus och Bergstedt hafva såsom vittnen utsagt, att de ansågo oss och Virgin såsom hufvudmån, men då de såsom CAO-2 EL—Tk— —