Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 3 september 1851, sida 1

den det lemnade uppdraget, hvartill de, som detsamma gisvit, egt ostridig rått. Au sundhetsnåmnden utgör en myndighet, kan icke bestridas; men att denna myndighet förlorat all talan vid fråga om tilleller afspårrning af en ort, inhäntas af kongl. förordningen d. 22 Sept. 1834. Att åter sundhetsnåmnden härstädes fått å sig öfverlåten den rått, som genom nåmnda kongl. stadga år kommunen tillagd, kunna vi, vid intråffade förhållandet, lika litet medgifva, som att sundhetsnåmnden, sedan vi enståmmigt tillkånnagilvit, att spårrningen skulle upphöra, under behandlingen af årendet emot vår uttryckeligen uttalade vilja, kunnat hånföras till offentlig myndighet. Sundhetsnåmnden hade mottagit af oss, d. 25 Nov. närvarande, ett uppdrag, liggande utom sundhetsnämndens i författningarne beståmda verksamhetskrets, och det var åfven vi, som måst vara beråttigade skilja sundhetsnåmnden från lemnade förtroendet. Detta synes ovedersågligt, och vi vilja icke trötta med upprepande af hvad i denna del redan så ofta yttrats. Sårskildt lågger rådhusråtten oss det till last, att vi skriftligen affattat öfverenskommelsen om spårrningens upphåfvande. Men just detta, och då flere af oss innehade och ånnu innehafva befattningar uli stadens åtskillige kommunalinråttningar, ådagalägger tydligen vår öfvertygelse, att vi varit beråttigade till hvad vi gjorde och att afsigten ingalunda varit, att krånka någons rått eller göra intrång på någon myndighets område. Tillfålligtvis uppkommo vi icke till rådhuset, utan i följd af magistratens tillstånd, och då det d. 25 Nov. legat i vår makt att upphåfva spårrningen, hade vi åfven d. 3 Dec. denna makt, hvarföre vi anse det vara af rådhusråtten oriktigt yttradt. att vi ådagalagdt uppsåt, att med förenadt våld hindra och förekomma verkstålligheten af det å allmånna rådstugan fattade och af sundhetsnåmnden icke upphåfda beslut om spårrningen. Något våld å egendom kunna vi icke anses hafva föröfvat, enår dervid förutsättes, att egendomen måste tillhöra annan person; men derimot tillhörde ifrågavarande stångsel för spårrningen innevånarne, hvilka så vål vid allmånna rådstufvan d. 25 Nov. som d. 3 Dec. af oss representerades. Betråffande åter hvad rådhusråtten yttrar om våld å person, så har något dylikt icke föröfvats imot någon, sem veterligen varit förordnad till pa trull vid tullarne eller mot någon som haft åliggande bevaka ordningen och lugnet, hvil ket ingalunda blifvit stördt, utan år tvertom utredt, att vi gjort allt, för att förekomma ovåsen af drångar och lårpojkar. Slutligen upptager rådhusråtten bland sine skål, 5ait vi genom nedtagandet andra gången af stångslen, då veterligt varit, det de blisvit, om icke genom magistraten, dock på sundhetsnämndens föranstallande åter uppsatte, gjort oss till ansvar förfallne för fullbordadt uppror. Då rådhusrätten medgifvit, att vi icke afvetat, det magistraten i tillfållet åter uppsatt stångslen, år klart, att vi hårutinnan icke sörbrutit oss emot magistraten, om någon förbrytelse egt