Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 29 augusti 1851, sida 1

prosaiskt och hvardagligt nog. Han fruktade äfven förebråelser af sin moder, ty, hade han också icke blifvit sånd utomlands för att formligt studera, eftersom han redan förut med heder tagit alla sina examina, så borde ban dock hafva studerat lifvet i fråmmande land, och der förvärfvat en öfvad blick samt en friare och såkrare omdomessörmåga. Men han hade ganska illa förstått att begagna tid och tillfållen! ja tillochmed på ett oförsvarligt sått skingrat sina krafter. Väl hade han besökt några föreläsningar Öfver statsrätt och historia samt derjemnte öfvat sig i srämmande språk, men det var egentligen icke det, som varit hans faders och hans egen afsigt då han reste bort. Att gifva akt på andra nationers tänkesätt och undersöka, huruvida d.tta år en nådvåndig följd af de statsformer, hvari de lefva, det skulle hafva varit hans bufvudsyfte. Ty ett folks konst, religion, seder, allt råttar sig ju efter dess egendomliga statsförfattning, i synnerhet på de stållen, der denna utan reflexion framtrådt som en organisk produkt af den säregna folkindividualiteten. Inverkningar utifrån kunna visserligen hafva betydligt infly tande på bildningen af en sådan folkindividualiteten motsvarande statsförsattning, men i det samma börjar just den interessantaste striden att utveckla sig, i det alla nationens krafter såtta sig i rörelse för att aflågsna det fråmmande inflytandet; i striden våxa krafterna, och nationernas genius utvecklar sig hårefter i hela sin fullhet, endast väntande på ett ögonblick, då den kan gifva sig sjelf en till sin natur båst svarande statskropp. Sålunda var, åtminstone hela det vestliga, Europa ursprungligen demokratiskt, men ett mäktigt inflytande från Östern, som förnämligast hade sin styrka genom den idsefullhet den bar i sitt sköte, kastade sig öfver det. Demokratien qvåfdes, den tyranniska principen underkufvade den eönaiva