Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 augusti 1851, sida 1

Ä vanliga undseende mot Norge, som förledt het i detta sarvatten — ett penndrag, som inom de närmaste 50 åren kommer att kosta Sverige 225,000 rdr rgs! Det anförda vore tillräckligt, åfven om man icke förr sett våra unionsangelågenheter behandlade på samma sått, för att karakterisera den oblyghet å ena sidan, och den grånslösa slathet, å den andra, som uppenbara sig i denna sak; men, liksom för att icke lemna det minsta kryphål öfrigt för åfven de mest förryckta norskhetsifrarna hos oss, likasom för de kluddiga försvararne i Norge, låt regeringen af norrmånnen förmå sig att kompromettera sin egen vårdighet, straxt efter det den komprometterat landets. Genom nåd. bref af den 17 Mars 1848 hade nåmnligen K. Maj:t förordnat att begge fyrarna borde blifva stillastående (å feu fixe); ritningen dertill faststålldes den 26 Maj samma år, kostnaden för fyrarnas uppförande, som svenska statsverket ensamt skulle bestrida, beståmdes och kontraktet med entreprenören underskrefs. Då föll det norrmånnen in att det kunde vara båttre, om den ena af de stillastående fyrarna föråndrades till så kallad -blänhfyr-(de torde vål en vacker dag vilja hafva den andra söråndrad till -springfyr,) och som de aldrig varit generade af hvad man i dagligt tal kallar blygsel, ryckte de oförskräckt fram med denna sin begåran, utan att ens erbjuda sig ersätta kostnaden för denna förändring, och fastån den förra planen långesedan var af svenska regeringen faststålld. Regeringen samtyckte, naturligtvis; och svenska statsverket fick betala föråndringen, approximativt upptagen till en kostnad af 5000 rdr bko. Derjemte måste regeringen bötfålla sig sjelf för den rubbning i kontraktsvilkoren, som det nya norska anspråket förorsakat; och åfven dessa böter, eller skadeersåttning, till entreprenören af fyrbyggnaden utgick, naturligtvis, af svenska statsmedel. Nåvål! hvad tycks om detta! Det hörer vå! också till den -folkeretlige Princip att den ena staten skall med nya kostnader verkstålla alla de förändringar i sina fyringsanstalter, som den andra begår; och det betyder ju ingenting att ett Kongl. beslut derigenom häfves, och att en rubbning sker i afslutade kontrakter, som ådrager den förra staten böter! För vår del kunna vi sanningsenligt försåkra, att hela detta beteende från norska sidan, från den skamlösa pretensionen att vi skola bygga fyrbåkar åt dem, till den att vi skola dervid göra de föråndringar, som de åska, icke det ringaste förvånat oss; ty vi hafva redan sett så mycket af samma slag från det hållet, att vi varit fattade på allt, så långe de icke erhållit en sådan tillråttavisning, att de nödgas slå in på en annan våg; men hvad som synts oss verkligen frappant år det naiva förtroende till de svenska tidningarnes Morgenbladet att, som man såger, taga sak på bak, och tråda upp med en polemik imot oss, innan det vårda bladet behöfde det — en polemik, som dertill ingenting försvarar, men såtter allt på spel, i det den blottar hvad — KI —