Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 augusti 1851, sida 1

bunstbevisningarne mot Norge. En liten räfst med Morgenbladet. III Art. Dessa reflexioner åro affattade, med hånseende till den förutsåttning, som norrmännen vilja hafva antagen, att de icke på eget område ågde någon punkt, hvarpå de önskade fyranstalterne kunnat uppföras; men nu år håndelsen den, att sådane kunde uppföras på On Föerder på norska sidan. De norska embetsmyndigheterna anförde nåmnligen vål att stora svårigheter måtte två fyrars uppförande å Ferder; men sjelfva detta yttrande visar både att sådant var möjligt — vid hvilket förhållande någon begåran om upposlringar af Sverige aldrig bordt ifrågakomma, om norrmånnen haft någon sjelfkånsla — och att åtminstone en fyrbåk kunnat byggas utan stora svårigheter, ty annars hade man naturligtvis icke nyttjat detta talesått allenast om de två. Så uppfattade åfven -Förvaltningen af Sjöårendena saken, och anhåll derför hos K. M:t, att åtminstone blott en fyr måtte anbringas på ön Koster, samt den andra uppföras å Ferder, eller ock att, om K. M:t likvål beslåte att båda fyrarna skulle uppföras å Koster, hvardera af de förenade rikena då måtte bestrida kostnaden till endera fyrbåkens såvål nybyggnad som underhåll. Vi veta hurudant det Kongl. beslutet blef; men omdåmet derom måste utfalla ånnu mera ofördelaktigt, vid det nu upplysta förhållande, att hela byggnaden å svensk grund kunnat undvikas, och att åtminstone den ena fyrbåkens uppförande derstådes var helt och hållet onödigt ). En ganska vigtig omståndighet hårvid, som hittills icke å svenska sidan blifvit anmårkt, år den att vid ifrågavarande segelled, på vågen emellan Drammen och Götheborg, finnas, utom Föerder, flera andra dar och holmar, tillhå rande Norge, hvaraf otvifvelaktigt åtminstone någon kunnat begagnas till plats för den fyrbåken, som mötte så stora svärigheter-på Ferder. Alla deras namn finnas icke å kartan utsatta; men vi kunna dock citera Torbjörnsskår, Tislarne och Håjen, såsom belågna emellan Koster och Ferder på det ringa asståndet af 2 a 3 mil, och sålunda att de ganska vål kunnat till detta åndamål anvåndas, om man gjort sig det besvåret att efterhöra lokaliteterna. Men icke nog dermed att regeringen låt kommendera sig att löpa norrmånnens årenden; den har icke ens betingat sig den ringaste ersåttning hvarken för byggnaderna eller deras underhåll och fyranstalternas betjenande, utan med ett penndrag för evårdliga tider ålagt svenska nationen att sörja ) De svårigheter, som uppgåfvos möta för anläggningen af 2:ne syrbåkar å Ferder, voro naturligtvis med penningar öfvervinneliga, då norrmännen sjelfve icke kunnat förebåra några oöfverstigliga naturhinder. Det hade derföre varit för svenska statsverket en ren vinst, om Sjöförvaltningen, som nog kunde förutse att norrmännen nu, såsom förr, skulle få hvad de önskade, anhållit att Sverige måtte få deltaga i kostnaden för de norska syrarnes uppförande å norsk grund. Då bade ändamålet blifvit uppnådt, utan att norrmännen haft stor tunga deraf — hvilket var hvad som skulle göras —, och Sverige, i allt fall, med denna uppoffring för en gång undgått att för all framtid belastas med underhall af något, som vi icke behöfva. — u—HHD