Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 augusti 1851, sida 1

Den unga diplomaten. Novell af Edmund Lobedanz. (Forts. fr. N:o 196.) IV. I Köpenhamn. — Låt er dotter komma till mig hellst i morgon bittida; jag vill då tala med henne sjelf. Det öfriga blir nog bra sedan. Hon vinkade nu en asskedshelsning; snickaren bugade sig djupt och rekommenderade sig hos hennes nåd. Då han var borta mumlade grefvinnan. — Är det också rätt att störa en så beskedlig och råttskaffens familjs lugn? Hm, det vill jag ju icke eller, henne vill jag ju rädda från hans trolåsa egoistiska kårlek! Clara och hennes moder hörde begge med förundran den gamle fadrens beråttelse. Clara rodnade verkligen, då talet kom på ett jungfrukloster, hvilket måhånda syntes henne mindre afundsvårdt ån ett åktenskap, men det hindrade ju icke att hon kunde blifva gift, och dessutom hade hon ju för långesedan blifvit ense med sig sjelf, att hon icke ville tillhöra någon annan ån Harald. — Jag anser det för en stor lycka, sade den gamle fadren, och den kan du tacka din broder för, ty hade icke han ådragit sig grefvinnans uppmårksamhet, så hade hennes tankar aldrig fallit på dig. Folk anser mig visserligen välmående, och jag tänker äfven med