Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 21 augusti 1851, sida 1

Korrespondens från Skåne. Den stora solförmörkelsen med åtföljande fenomener, hvilket allt gifvit anledning till några veckors samtalsåmne, år nu mestadels förgåten. Men det gifves bland oss andra förmörkelser, hvilka icke omtalas eller ens alltid observeras, emedan de åro hvardagliga. Om dessa förmörkelser äro lunariska och således förorsakade af månen eller hårleda sig från andra nebulistiska orsaker, år ånnu ej fullkomligt utredt, men imellertid tyckes man hår och der vara något smått månadsrasande. Låseriet med sin ensidiga bibeltolkning. sin intolerans, sin fördömelseanda och sitt andliga högmod. griper mer och mer omkringasig. I stållet för en kristendom, som -smålfter hårda hjertan, lågger hand i hand och bygger fridens såste på försonad jord, vill man hafva en som söndrar, som hatar och förföljer, som hvarken fördrager frihet eller upplysning och som utkastar oenighet och split både i familjerna och samhället. Detta falska religionsnit anser hela lifvet för ett andligt kurhus, hvarest man skall torteras med svåltkur och den gamle Adam utdrifvas med låseriets syphilitiska medel. Ty låseriet lår hafva samma åsigter som den för en half mansålder vidtbekante låkaren i Wålluf nåra Helsingborg, hvilken påstod att hvarje menniska var född med en från menniskoslägtets första början fortplantad syphilis, ett frå till alla sjukdomar som vidlåda slågtet, analog med hvad theologerna kalla arfsynd och först genom att anfalla denna rot och detta upphof till allt ondt, måste det vara möjligt att i grund kurera det onda, och derföre använde han merkurialmedel mot alla sjukdomar. Detta år ju en komplett bild af läseriet, som vill göra, icke enskilta individer, utan hela nationer till ett sedeslöshetens afskum, till något vida såmre ån de oskåliga djuren, hela lånder till baracker för vanvett och moraliskt elånde. Vid det bekanta mötet af låsareprester i Helsan vid Helsingborg, för hvilket tidningarna till någon del redogjort, förekom den egna företeelsen, att ordföranden innan förhandlingarne börjades, reserverade sig mot alla beslut af någon slags låsaretendens. Samlingens märkvärdigaste beslut lår förnämligast hafva varit en proposition af en ung person, som lår åmna sig åt missionskallet, om icke prosten Broom i V. Sallerup borde får det han vågat opponera sig mot hr Fjellstedts absurditeter-anses för galen, hvilken proposition församlingen i tysthet gillade utan att ett ord invåndes derimot. Man skulle kunna tro att detta stillatigande var ett slags häpnad öfver A U———— — —