Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 augusti 1851, sida 1

Vi föranledas, för ögonblicket, till denna ofta återkommande betraktelse, af en nyligen till oss införd sörbättring i methoden att tillverka ett hos oss ganska vigtigt fabrikat, nämnligen murtegel. Då man vet att behofvet af denna nödvändighetsvara, tilltagit de senare åren ganska betydligt, i synnerhet i de stårre ståderna, och att, oaktadt betydligt stegrade priser, tillverkningen icke motsvarat behofvet, emedan de största tegelbruken, vi åga, sållan kunna tillverka mera ån högst 4 å 500,000 murtegel om året; så måste man blifva särdeles öfverraskad att erfara, hurusom det finnes en ganska enkel method att tillverka tegel, med hvilken det möter ingen annan svårighet ån ökad arbetsstyrka, att, inom en ganska inskrånkt lokal och nåstan utan alla fårberedande byggnadsarbeten och andra sörlagskostnader, tillverka slera millioner tegel. Insändaren bereste för kort tid sedan vägen imellan Nohl och Agnesbergs gästgifvaregårdar, och passerade ett stålle der 80 å 90 arbetare voro sysselsatte med tegeltillverkning på äppna faltet Nägra vanliga murbruksqvarnar samt en liten provisionel materialbod voro de enda byggnader, som kunde upptåckas. Detta våckte min nyfikenhet, hvarför jag låt vagnen stanna och upphöll mig på stållet 4 timma, under hvilken jag med stort intresse dfversåg detta improviserade ofantliga tegelbruk, der man åmnade, under loppet af denna sommar, tillverka 2 millioner murtegel. Man verkstållde alla arbeten, från lerans uppgråfning till brånningens fullbordan, på sjelfva lerfåltet, allt under bar himmel; man gräfde leran, beredde den i qvarnarne, formade tegel, torkade detsamma, uppsatte och brånde det i ofantliga massor -— på öppna fåltet. På min fråga, om regn och blåst icke sörstörde det obrånda teglet och orsakade sörluster, erhöll jag det svar, att regn visserligen till en del hindrade arbetet, men att det, då det icke fortfor oafbrutet i flera dagar, icke åstadkom någon synnerlig olågenhet. Detta tycktes åfven bekråftas deraf, att flere 100,000 tegel redan lågo på stållet fårdigbrånda, oaktadt brånningen ej lårer fortgått långre tid ån 1 månad, nnder hvilken tid, som vi alla veta, våderleken varit ganska omvexlande. Brånningen verkstålldes med stenkolsgrus, hvaraf, enligt mig lemnad uppgift, 11 tunna åtgick till 1000 tegel. Man behöfver icke vara mycket erfaren i denna enkla sabriksrörelse, för att genast inse, hvilka stora fördelar denna method besitter framför vårt vanliga sått att tillverka murtegel, dels genom den hastighet och låtthet, hvarmed alla arheten, utan hinder af obeqvåma byggnader, hår förråttas, dels genom det ojemfårligt låga tillverkningspriset i följd af brånnmaterialets ringa kostnad och umbårligheten af nåstan all anlåggningskostnad, och dels emedan man, efter denna method, kan med lika låtthet, på samma stålle tillverka flera millioner, som några 1000 tegel, endast man ökar sin arbetsstyrka. Det tillverkningspris man, på min förfrågan uppgaf på stället, föreföll mig dock så fårvånande lågt, att jag ej vill upprepa detsamma, eme