Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 augusti 1851, sida 1

Fragment af ett bref från Harald till hans moder. Heidelberg. — Albert år otroligt ålskvård, han anser mig såsom sin gåst, mina Önskningar äro rättesnöret för alla våra företag. Jag kan icke beskrifva för dig huru romantisk jag år stämd. Omgifningarne hår äro berusande, man drömmer sig in i den gamla riddartiden, man ser raska svenner med sköld, lans och brynja, draga bort öfver bergen, man hör trumpeterna inbjuda till lustig vapendans. Ty ånnu stå borBarne dvar, och högt på bergen glånsa de i solljuset, om också tråden våxa ut ur de tomma fönsteröppningarne. Y1 reste genom Thiringen. Det hade blifvit afton, vagnen låto vi långsamt köra förut och vandrade till fots Öfver bergen. Månen stod bögt på himmelen, allt var lugnt, blott ljudet af ett oslägset vattenfall nådde mitt åra. Vi kommo genom en hålvåg, der högresta granar bildade ett tak, Så att månljuset icke kunde trånga igenom. Snart blef det åter ljust; vi stodo på en fri plats och för våra blickar, reste sig en gammal riddarborg i vådret. Der rörde sig någonting, det var en uggla; med ett ohyggligt skrik svingade den sig upp i luften och flög bort öfver våra bufvuden. En rysning genomsor mig. Syner från en längesedan försvunnen tid årogo förbi mig; jag såg de tappra riddarne, hvilka från detta slott spejade ut öfver trakten, för att öfversalla de fredliga köpmännen och råna till sig deras egendom. Vår ledsagare visade oss en gammal stentrappa, som förde oss upp på tinnarne af ett torn, Som ännu står orördt af tidens hand. O, hvilken syn! älskade moder, denna herrliga trakt i månskenet, hår och der mörka skogar, hvita slott och grå byar. En bergström bildade ett vattenfall, som dånade högt genom dalen.