Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 augusti 1851, sida 1

————— stora, mörka ögon blixtra af eld och lif; att hans svarta hår ringlar sig i lockar kring en Panna, kraftfull, såsom ett bombfritt hvalf; att hela hans gestalt år fast och smidig, stark och proportionerlig: om denne man har äfven en af hans egna kamrater yttrat, att han, innan han ånnu blef fast för någonting, begått I brott mot alla föreskrifter, hvilkas öfverträdelse svensk lag belågger med straff. Friheten anses bland tjufvarne såsom menniskans egentliga lifsluft; den år för dem detsamma, som vingarne för foglarne. GemenET p—2 samhetssängelserna betrakta de såsom ett sdlags riksmöten, visserligen tråkiga, men nyt tisa, emedan de ordna der sina inre förhållanden, uppfostra hvarandra, göra bekantskaPer, öfverenskomma om nya planer, åtaga sig, vid förflyttning till nya håkten, årender och budsåndningar. På detta sått spinna de ett stort nåt omkring riket, aldrig saknande kommunikationer sig imellan. Cellfångelset år för dem derimot ett verkligt straff. Vaktmåstarne respekteras allt efter sörjenst. I Man har i Stockholm exempel på vid södra Korrektions-inråtiningen, att en vaktknekt, hvilken icke blott var en dålig karl, utan som derjemte trakasserade fångarne, af dem på ett fyndigt sått narrades att begå ett icke obetydligt fel, för hvilket han genast af dem angafs, då han, i öfverensstämmelse med deras plan, blef af styrelsen afskedad. Bland fångarne inom hvarje gemensamhetssåängelse finnes en domstol eller rått med sina I bisittare, der den brottsligaste år sjelfskrifven ålderman eller ordförande. Inför detta forum hållas preliminåra förhör med hvarje ny ransakningsfånge, för att hos honom inskärpa båsta sättet att sedan inför vederbörlig domstol krångla sig ifrån det, hvarför han år anklagad. Hår dömes åfven hvar och en, som bland tjufvarne sjelfve begår brott imot deras reglor. Straffen kunna vara af många slag, men : I utgöras gemenligen af trenne. Det svåraste straflet år naturligtvis dögsI straffet, hvilket verkställes allt efter omståndigheterna. På södra korrektionsinråttningen hafva ett par exempel på verkstållandet af sådana domar funnits. Sålunda blef en fånge, som var dömd till döden af sina medkamrater, narrad in i smedjan, der han, under det att slåggorna gingo, får att dfverljuda hans skrik, blef slagen med jernspett först från foten till hufvudet, och sedan från hufvudet till foten. Hårgenom reducerad till en blodklump, lades han i en vrå och betäcktes med halm. De brottsliges afsigt var, som de sjelsve sedan erkånde, att skåra honom i remsor och kasta honom i latrinen för att sålunda bortfåras. Brottet upptåcktes dessförinnan. Mannen kom sig, men fick lungsot och dog. En annan, likaledes lisdömd, tvingades att intaga sörgist. A — —— Vi må älven hår nämna tvenne svåra kroppsstraff, hvaraf det ena består i bastonad, I bereda dem den, och når det icke skedde på hennes