Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 augusti 1851, sida 1

hans framtida Öde. Känner ni er icke stolt af den rol, jag tilldelar er? Harald kunde icke svara. Hade det varit grefvinnans afsigt att våcka stridiga känslor i hans bröst, så hade hon fullkomligt uppnått den. Det var såsom ett kaos i hans hjerta. Den moraliska kraften kände sina vingar förlamas, och hvem tänker i allmänhet på dess tillvaro, når man år omgifven af alla verldens retelser? Gretvinnans täcka budoar var matt upplyst. Den dostade af de nerrligaste blommor. Eit litet piano stod i ett hörn. Ett porträtt af grefve Klinkoff hängde på ena våggen, Byrons i kroppsstorlek på den andra. I midten stod en dubbel divan, och grefvinnan bad Harald sitta ned. — Jag har tänkt på att gifva honom ett stipendium. Hvad säger ni derom? begynte grefvinnan. Harald tillkännagaf sitt bifall. — Huru mycket tror pi jag bör gifva honom? Om han skulle göra en tur till Dresden, Wien och Prag på omkring 3 månader, huru mycket tror ni att han behöfver dertill? i — Fyra hundra riksdaler åro tillråckliga, svarade Harald. — Godt. Dem skall han få, och det redan i dag, Men iåcker det endast till? Jag tycker att denna summa omöjligen kan räcka till. Harald log och sade: — Min nådiga grefvinna kan vara lugn i detta hänseende, den år fullkomligt tillråcklig. — Gud, hvad han skall blifva glad! ropade hon med verkligt barnslig glädje. Harald kånde sig rörd Öfver hennes naivitet, så mycket mer, som han icke tilltrott henne den. Hon bade af naturen ett ömt hjerta och unnade gerna andra glådje, i synnerhet når hon sjelf kunde