Något om LTjufförbundet. (Ur Stockholms-Mysterier af C. F. Ridderstad.) Hr Ridderstad har på flera stållen uti sina mycket omtyckta -Stockholms-Mysterier ordat om de ömsesidiga öfverenskommelser, som, med hela helgden af erkånd lag, ega rum, tjufvarna imellan, och organisera dem till ett verkligt och vidt utgrenadt förbund. I det sist utkomna (trettonde) håftet återkommer hr RB. till detta ämne. Vi hafva förut — säger han — nåmnt, att tjufvarna ega ett gemensamt åfverhufvud, som de kalla för kralon eller kulo, det år: kung. För att blifva det, erfordras ganska framstående egenskaper, hvaribland framförallt förståndsfyndighet och karaktersfasthet, samt fysiska krafter, ådagalagde, hvar och en på sitt vis, genom handlingar, hvari mannen bevisat sig ega förmåga, ej blott att trottsa, utan åfven att öfverträda samhällets lagar, och det på ett sått, att han under en mångd af år lyckats undgå eller lura de myndigheter, som hafva sig ombetrodt ej allenast uppråtthållandet af ordning och laglydnad, utan åfven att pröfva och döma. Lägg härtill yttre, manlig skönhet, och typen år fullåndad. Den man, som i nårvarande stund år de svenska tjusvarnes furste, eger, ehuru han såsom liftidssånge nu finnes smidd i jern på Carlstens fåstning, oförnekligen många af dessa egenskaper. Icke nog med att hans utseende mera antyder en Apolloson, ån en bandit; att hans