Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 augusti 1851, sida 1

———7777777 — — ——— Man nickade bisall. Den unge skaldden kände sitt hjerta klappa, men han fattade sig, log Öfver sig sjelf och började låsa. Harald hade icke fåstat uppmårksamheten vid allt detta. Det var något som arbetade i hans bråst. Men denna röst gjorde en förtrollande verkan på honom. Hvar år jag? frågade han sig sjelf och drog undan gardinen. Han var nåra att utropa: Fredrik! ty det var Claras broder. Underliga känslor uppstego nu i hans bröst. Hvilka bilder med herrlig och frisk fårgelans framtrollade icke denna röst för hans ögon! Tanken på Clara gjorde hans hjerta så vekt att hans Ögon fyldes med tårar. Då mötte hans blick grefvinnans. Den for som en isslod genom hans bröst. Han tänkte: Clara återgaf dig friheten mot din vilja, akta dig att du ej förlorar den mot din vilja. Mörk i hågen såg han ned i golfvet. — Ja, sade grefvinnan till sig sjelf, han ålskar mig. Han år öfverraskad att se mig interes-erad af en annan ung man. Det år bra. Tvifla du; du skall snart få visshet. Hon afbröts i sina tankar, ty Fredrik hade slutat sitt töredrag och en lislig rörelse uppstod bland ähörarne. — Skönt! i sanning skönt! Hvem år han? sådana utrop hördes Öfver allt, och Fredrik kånde sig smickrad. Grefvinnan svarade på hans vågnar, och beråttade ett åfventyr hvarunder hon lårt kånna honom. (Forts.) 2—